Aftonbladet – 27 december 1850, sida 1

borgerliga simpliciteten af vår improviserade resa, var Fredrik encbanterad öfver den ovana comfort han pjöt i ett eget resequipage. Det gjorde honom lycklig attåtaga sig tusende små omsorger, som eljest tillhörde min kammeartjsnare, och jag fann det behagligt att betjenas af hans adorerande kärlek; sålunda voro vi båda högst glada och animerade. Det var denangenämaste tid jag kan erinra mig. Vi reste från Paris till Marseille, besökte Neapel cch genomströfvade i alla riktningar Italien och de kringliggande öarne. Fredriks profända lärdom beredde honom öfverallt tillfällen till nya upptäckter, dem han nedlade för mitt inmensa snille, såsom en annan skulle tryckt den doftande buketten tillsin älskarinnas barm. Mina divinatoriska sperower inspirerade hönom, och under brinbande kyssar dikterade han. för mig. volumer fulla af de djupsinnigaste forskningar, hvilka skola föra hans namn till den sednaste efterverld. Dessa resor, delade mellan kärlek och vetenskap, hade något, som på eit unde. bart sätt oceuperade mig. Jag kände aldrig något ennui, jag fattade smak för en under rastlös resor verksam existens, ett lirdt touristlif contenterade mig så mycket, Fredriks kärlek var så oförställdt frisk och varm, att jag i sanniag aldrig tänkte på, om jag älskade honom eller ej. Jag frågade mig icke: hvilken känsla erfar du? Jag. lät. dagarne gå i detta passiva bien ire. Sedan emellertid detta touristlif hade varat mera än ett år och — ett verkligt mirakel — utan att ennuyera mig, började Fredrik finna detta lefnadssätt otillfredsställande. Han längtade, efter ett fixeradt domicil, han önskade sig. åter en borgerlig lycka, ett husligt lugn. Att i borgerlig trefnad etablera mig uti Psris såsom fru professorska, var en heroism, hvaraf jag icke kände mig capabel, Jag fruktade att