sabla, och kom till mig i öfvermorgon, så sko:a vi .börja vår :kurs. Ni skämtar, min grefvinnal, sade Fredrik. Hur kan ni tro att jag finner det löpa mölsn?. frågade jag med en superb accent af högmod, som kom Fredrik att blekma. Då jog märkte det, kände jag att man mot denne man måste anttaga andra allurer, än mot de vid Ivinnoimpertinenser vama salongsmanövrerna. Jag slog om, gaf bonom. handen med ett graciöst leende och sade skälmskt: Löfvermorgon således, min professor! Men var inte för .rigorös mot er elev och mins, att vi aristokratiska fruntimmer hafva våra egna allurer, för hvilka jag på förhand ber om ert öfverseende. Vill ni lofva mig det? Min grefvinnan, utropade Fredrik, xack ni vet alltför väl att ingen man kan motstå denna blick, denra ton! Hvarföre indraga mig i en trollkrets, hvari jag aldrig kan viga hoppas att få lefva? Så tragiskt!s sade jag. Men hvem tänker nu på trolleri och trollkretsar? Om anatomi är frågan och i öfvermorgon väntar jag er. Au revoir, herr professor ! Jag steg ur vagnen och Fredrik förde mig till mina rum, der jag med en nobel handrörelse congedierade honom. Under det jag gjorde min toilette till balen hos preussiska ministern, kallade jag min kammartjenare och uppdrog åt honom att verkställa ett changement med mitt laboratorium. Skorstenen skulle igenmuras, fönstren förses med spegelglas och ett fönster anbringas uppe vid plafonden, emedan jag behöfde fon dager. Sedan baställde jag ett sectionsbord med marmorskifva, skåp för anatomiska preparater, glasflaskor och spiritus för deras conserverande och en mängd dyrbara odeurer till rökning uuder lektionerna, och för att sedan dermed desinficiera sig. Tillika förbehöll jag mig, att