Aftonbladet – 24 december 1850, sida 1

ner, då vi anlände till la Morgue. Fredrik var der redan bekant. Han förde mig in i iksalen. Der låg en ung man, med blått, uppsvälldt ansigte; man bade uppdragit honom ur vattnet i närheten af Pontneuf. En gubbe, mera lik ett skelett, än en mensklig gestalt, hoptorkad som en mumie, var hans granne. oHan har val dött af hunger och svagbet, anmärkte Fredrik, och förde mig vidare tililiket af en ung flicka, som bade qväft sig genom! kol-os. Långa upplösta hårflätor hängde ned från bennes .hjessa, ögonen stirrade vid ppuna2, en hvit fragga stod för den ädelt formade munnen. Jag bälvade af fasa; den förfärliga liklukten hotade mig med en vanmakt, mina sinnen ville öfvergifsa mig. Abp, sade jag till Fredrik, ;men detta är ju borribelt! Och bland dessa crassa. dödsscener kan ni lef.a? Det går för långt, det är insupportabelt. xOch likväl, fru grefvinna, lära vi endast genom döden satt förstå lifvet, likväl gifver endast hetraktandet af den döda menskliga gestalten i dess underbara organisation oss medlet vid handen att komma den lefvande orgenismen till bjelp, då den hotas med förstörelse. Men låtom oss gå, jag visste väl, att detta ej var en anblick för ett fruntimmer sådant com ni.n Han hade tagit min arm och ville föra mig ut. Jag tyckte mig finna en dold ironiibans sista ord. Detta förröt mig. Jag öfvervann den degout, den instinktiva fasa jag kände; den stolte mannen skulle ej kunna berömma sig al att hafva märkt en faiblesse hos mig. Utan den rivgaste flection i min röst, sade jag leende: Var lugn, herr Wahl! Hos fruntimren af, aristokratien fins mod och race, vi bålla ut, då edra matta borgarfruar duka under. För vetenskapen skyr jag ingen sacrifice. För mig nu hem, och beställ instrumenter, skaffa de anatomiska preparater, som äro oss indispen