phbraserna, som jag hatar. Jag söker icke sanningen, jag söker kärleken och lyckan., Ni söker kärleken? hos andra eller hos er sjelf ? Jag har hvarken funnit den hos andra eiler hos mig sjelf.s Ni, ni min grefvinna! Ni sökte kärleken, och sökte den förgäfves? Det är ju omöjligt, då alla som se er, råste tillbedjande nedfalla för edra fötter! Ja, hvad tycker ni? sade jag liknöjdt ; kanske beror det på en felaktig organisation af milt bjerta, att kärleken ej kan agera och reagera deri. Jag ville känna bjertats physiska structur, för att derefter bedöma dess känslor. Jag ville veta, huru det flvidum, som lifvar verlden, som 3gerar bos individen och utströmmar från honom, influerar på den beslägtade naturen. Med ett ord, jag ville studera anthropölogi och anatomi. Vill ni bli min lärare? Har ni någonsin sett ettik, fru grefvinna?. Jag tänkte på Ermanby och ryste. En Tätt frison genombäfvade mig, men jag blygdes derför, som för en ovärdig svaäghet. Jag svarade Fredrik, att jag ej tillbakaryggade för den afskräckande sidan af en vetensksp, att visserligen den ringaste smaklöshet i en menniskas uttryckssätt degouterade mig au dernier degr, att ett oharmoniskt buller gjorde mig nervös, men att jag kunde fördraga mera än en man, om det kom an på att genom nya sensationer befria mig från mitt ennui. Haf då den nåden att befalla fram er vagn, och tillåt mig att på försök föra er till la Morgue.n Det skedde. Då vi i det fuktiga, dimmiga vintervädret foro genom Paris gator, såg Fredrik flera gånger suckandde ut genom de slutna fönstren. Jag frågade hvad som felades honom. -Ack, sade han, i detta ögonblick, min