Aftonbladet – 21 december 1850, sida 8

ville vedergälla denna impertinence med en ikta aristokratisk contrecoup, och frågade; Tillåt mig fråga, min herre, hvad som flört er till mig? Ni behöfver förmodligen en proteclion, som ni hoppas finna hos mig cch den ag ej vill neka er. Fredrik log åter och svarade: min grefvinnal! jag behöfver ingen protection, ty jag är helt och hållet oberoende.n Ni är rik ? Tvertom. Ni skulle troligen anse mig fatlig, om ert minne tillät er känna en borgerig persons inkomster; men jag är rik, emedan jag förut varit mycket fattig, och således nu relativt förefsller mig sjelf ganska rik., Och hvem har ni att tacka för denna förindring, i edra omständigheter ? Mig sjelf cch jag skulle ej heller vilja hafva någon annan att tacka derför. Fredriks sje!fkärsla enchanterade mig, emedan den i denra form var roig py. Jag bade hittills hvilat i en halfliggande ställning och med en äkta aristokratisk negligenes lekt med jorgnetikedjan. Nu fann jeg, att detta var en man som förijenade att man för hans skull ryckte sig upp ur de indoenta sllurerna. Jag appreste mig, korsad2 greciöst mina fötter på taburetten och stödde min svperba, sr metlslena lilla hand mot den mörka soffdynan. Hon liknade derpå en Iekröd chinesisk primula, som vårens första solstrålar framlockst ur den mörka jorden. Jag rärkte, att Fredrik också i sin sjelftänsla, sitt tvungna hår, ej kunde vända sina blickar från min lilla band, och jag nvade honom ädelmodigt glädjen af cerna beirdran, i det jag bringede den i rätta dasern. Men för zllt i verlden, bösta professor! jade j:g leende til chemisten, som stillatiande och med stor förvåning sfhört denna riginella conversation, hvilken besynrerhg äst har ni medfört! Jag tror ni vill persua