Slutligen samlade: jag. mig och sade: förlåt, min herre, om jag ber er att ännu en gång säga mig ert namn. Jag känner alla adligaätters namn utantill och äfven deras vapen; jag har ett ovanligt minne, men för borgerliga namn är det miraculöst svagt, och de undfalla mig mycket lätt. Den tilltalade sade helt lugnt: Jeg heter Fredrik Wahl. En tysk: således ? Ja, min grefvinna.n Och hvad för er till Paris ? Jag är proseetor vid anatomiska csbinettet. En hastig tanke genomflög mig: sig mig: herre, ges det menviskor, som hafva den olyckan att vara födda utan hjertan? Omöjligt fru grefsinna! svarade Fredrik, äfven är detta en brist, hvaröfver ännu ingen lärer beklagat sig, aldraminst i er nörvaro. En glödande rodnad öfvergick hans ensigte, den milda klangen at hans stämma frapperade mig angenäm. J:g tog min lorgnett till har ds, för att betrakta honum. Han gjorde ett lifligt intryck på mig. Stor och vwvätväxt, med sköna reguliera drsg, stora blå ögon, rika ljusbruna lockar, var han en äkta typ, n angenäm diversion bland alla de mörka fransoserna och de faddblonda engelsmännen. Hans tournure hade intet af de eleganta cavalierernas rechercherade virdslöshet, hans tcilette var den enklåste i verlden, och hela hans maintien erinrade roig om Napoleons hållning, såsom han vanligen skildras, med korslagda armar, hvilande på sig sjelf. Han uthärdade lugnt min blick och sade, i det ett fint leende spelade i hans drag: pni tycks vara närsynt, min nådiga! Befaller pi att jag skall komma närmsre? Dessa ord, uttalade af en man, som för få ögonblick sedan var så faseinerad af minskönhet, gjorde en underbar effekt på mig. ga