Aftonbladet – 21 december 1850, sida 8

dera mig, att i stälet för de chemiska analyserna en gång analysera en karakter, men hvem vet om jag bar talent dertill cch om ej elementerna äro så flyktiga, att jag inte försår att fixera dem ? Ni skulle ännu mera förvånas, min nådiga grefvinn:. svarade cehewisten, Om ni visste hvad som fört min vän till er: Han är en nitisk enhängare al nutiden, liberalismer, humanitetess utveckling, sådan den nu uppenbarar sig hos oss, och han var pyfiken att lära känca er, min grefvinna, emedan jag berättat honom att allt detta all: inte existerar för er I sanning, isföll Frednk, flyktigt rodnande, ;jag var nyfiken att lära känna ett fruntimmer, hvilket hela Paris beundrar såsom skapelsens mästerv.rk, hvars srille hela verleen erkänner, och som likväl lyckats bevara sig för ivflytandet af de högsta och he igaste ider, som utgöra rörelsekraften i vårt århurdrade. Således var meningen att göra en proselyt!n utropade jag. Ack min herre! den tanken skall pi täkert desavouera, om ri lär känna mig. Jag är sf en alldeles egen natur, jag är underbart exclusiv, min ande bar sina egendormliga allurer. Möjligen könner jag mig för stor, för att förlora mig i er heliga allminhetsanda, möjligen finner jag mig värdig att vsra ett dre då pars. Tänk börom hvad ni vill. Gif mig seraphens vingar aut lyfta mig till ethern, eiler en demons för att sänka mig. till existensens mnattligaste djup — blott för edra stoftborra varelsers sllurer förskona mig. I stofiet kan jag ej lefva, med mängden kan jag ingenting bafva gemensamt, och mitt fatum bar gynnat mig: jag heter Diogena, ett namn, som måbända ingen utom mig bör på jorden. Karhända har ock detia predestinerat mig för mina exclusiva böjelser. (Forts. följer.) Lt följer.) STOCKHOLM, 1850, L. J. Bjerta, St. Nygatan J4 24