i mitt hjerta; vågorna i mitt inre svalla ej meray-de upprörda böljorna aplanera. sig, och likasom -månen. speglar sig i, det .drömmande bafvet, så sväfvar ditt heliga; allvarliga anlete påspegeln. af. mitt inre. Lemna. mig ej, -min fader! Anse mig icke -ovärdig din bön, du, som nedsteg till --miserabla vildar, till afskyvärda negrinnor, till stoftets lägsta -pöbel.. Ser du, min fader: jag är grefvinna, jag är, af den ädlaste staro, jag är skör, jag är ung; o bed, bed med mig, att jag må ernå det endajag saknar; gif mig ditt bjertes heliga kärlek, gif mig ditt bjerta, att det må lefva i mitt bröst och din kärlek blifva mäktig i min själl ; Jag sprang upp och slöt honom-i mina armar, Benoits flammande kyss brann Få min panna; sedan slet han sig lös och försvann. Jag sjönk tillbaka på golfvet, jag drömde migi Afrikas oöfverskåd!iga öknar, försmäktande låg jag der i det-glödande sandhafvet, jag hörde steg af kameler, långa karavaner drogo förbi. mig, ingen gaf akt pi mig, ingen: hörde mina svaga rop. Då kröp jag mödosamt vidare och upptäckte en negerstams liger.. Svarta, vederstygsliga qvinnor, ap!ika barn kringvältrade sig under tälten, som nödtorfiigt voro-uppsatte af budar och tjgstycken. En skön man stod midt uti lägret och-utdelade nådens och kärlekens ord åt de andiligen törstande, under; det jag lörgåfves anropade hozom oa-en droppa vatten, för att kyla mina brännande läppar, om ett ord af tröst för att vederqvicka min själ. Jag såg honom orörd skrida förbi mig, och bortvärdande sig, sadehan: Se Diogena: dessa elärdiga svearla qvinnor äro Jjusets englar emot dig, ty de älska den man, bvars kända hand misshandlar dem, och du älskar intet.n O, dig älskar jag!, ville jag rop2, men han var redan försvunnen, Pen Jag skyndade i min boudoir, jag befallde Rosalinda att ännu en gång låta hemta.-patern. Hon affärdade budet, som återkom med det svar, att pater Benoit var sysselsatt i klostrets jenst och ej kunde komma förrän morgondasen. Under en dödande oro förflöt natten; tundom tyckte jag mig verkligen älska patern,