ingjuta Hoppet ait med detta förslags förkastande icke representationsfrågan kän falla ; utan att konungen, upplyst om nationens tänkesätt, skall låta framställa ett annat förslag, upprättadt på grunder, som kunna vinna folkets sympatier och som således bättre motsvårar det ädla syftemål Konungen haft, då han låt detta förslag af sia regering framläggas för rikets ständer. Han visste att man söker förklara bendeståndets motstånd till förslaget, såsom ett bevis, att det icke erkände fördelen afståndsformens upphäfvande och sjelfskrifvenh:tens borttagande; men denna beskyllning skulle saart vederläggas af detta stånds fortfarande bemödanden för en sådan representatiensförändring som skulle kunna fullt motsvara nationens önskningar; och att en hvar skall. snart öfvertyga sig att bondestindet, tacksamt för Konuogens den 42 Nov. 14847 gifna försäkran, att vilja åt allt hvad med denna rikets angelägenhet har gemenskap, oofbrutet egna synnerlig uppmärksamheta, öppet och redligt skall å sin-sida verka för detta stora mål. Men på samma gång ståndets pligt bjöd, att erkänna regeringens goda afsigt med idet frågavarande förslagets framläggande för rikets ständer, var det äfven bondeståndets pligt, att uttala den allmänna öfvertygelsen att detta förslag icke uppfgller Konungens syfiemål och nationens förväntan. Man hade Isfvat samfällda va!, och förslaget har skiljt folket på landtbygden i två serskilda valafdelDingar; genom eff streck, som då det aldrig kan blifva annat än godtyckligt uppdraget, väcker ovilja och misstroende; man har dessu om, genom den öfverdrifna skilnaden i rösträtten inom den medelbarsa afdelningen på landet och vid valen i städerna, undertryckt valrätten för den talrika klassen af mindre jordbrukare på landet och handtverksidkande samt arbetaade klasserna i städerna. Sedan mon bortryck! de förmögnare af den besutnä allmogen från den lägre valtategorien, har man gjort dessa alldeles betydelselösa i denhögre; och derefter låtit denna sednsare ihop med städernas elektorer få en afgjord öfvervigt vid valen till första kammaren; hvars talrikhet och prerogåtiver man gjert så betydliga, at! den skulle utöfva en ohejdad inflytelsa på sambällets angelägenheter; heldst man der återfinner alla desamma elementer i staten, som så länge stått emellen regering och folk, för att splittra och försvaga dem begge, samt sjelfve draga fördel af söndringen. På deta sätt hade man i verkligheten föryvräng! hvad i orden lofvades nationen; och det är detta, som det biifvit vår sorgliga pligt att uttala, genom förslagets förkastande. Men, mine bröder! yttrade han, då vi göra det, då vi äro skyldige de menigheter, hvilka på grund af våra vid sista riksdagen uttalade ord kallat 0:s att redligt och oförfäradt fullgöra denna pligt, böra vi icke alltför hårdt bedöma dem, som trott sig gezom detta försl g kunna fu!lgöra konungens yttrade afsigt, atit derigenom söka förekomma söndring inom landet och tillvägabringa den endrägt, som eni:amt kan emot yttre fiender och inre oro gifva staten styrka till lugn utveckling och förkofran. Det harkanhända icke varit utan nytta, att, genom regeringens misstag om allmänna tänkesättet, folket blifvit-satt i nödvändighet att sjel bilda sig bestämdarebegrep om hvad det i denna stora angelägenhet bör och kan fordra. Otvifvelaktigt har allmänna tänkesättet på dessa två år ofantligt utbildat sig i fråga om huru det representativa statsskicket bör vara, för att på samma gång gifva välvilliga och fosterländska rTegeriogar all den kraft de behöfva till att verka för samhällets väl och gifva folken all den frihet och säkerhet, eom det behöfver för att uppnå bildning, trefned och välstånd. Låtom oss glädjas deråi! Euwt ordspråk säger: Rom byggdes ej på en dag. Svenska folkets välfärdsangelägenhet kan ej i dag lyckligen briogas tillslut. Men den dagen : skall dock randas, om vi med sans och allvar värda vår dyrbara pligt. Denna är, att icke vika från de grunder; för hvilka vi förut under folkets bifall manligt kämpat; som vi derföre äro skyldige att fortfarande försvara, och som vi böre hop: pas af vår regering skall rätt uppfattas då hon ser, att nationen fortfarande hyllar dem. Det är i förering med regeriogen som vi,skole besegra våra motståndare. Hon ken icke längre tveka om sin plig! då hon ser oss uppfyla vår. Hon måste en gång upptaga dessa grunder såsom sina egna: och jag förkastar derföre det nu ifrågaställda förslaget. Strinnlund hade, då konungens rådgifsvare hetas skola vara kunnige och erfarne män, tvekatatt vågs ett klander mot deras afgifna opus, men togs lyckligen derur gezom deskte herrars egen förklaring att de den gången ej så noga visste hvad degjorde. De hade gått öfver den breda ån efter vatter, då d3 al häradsskrifvarne infordrat de nya vallängderne, dem de haft närmare hos kammsrrätten, men de hade troligen förmodat att vattnet under vägen skulle blifva tillbörligen destilleradt för deras behof. Om samma representaiionsform vore lämplig för Sverige som för China, för Ryssland som för Nordamerika, då hade kunskaper varit nog för bestämmande a! vårt lands konstitution till gemensamt behof, men herrar statsråder hade bevisat att de ej kände de! folk för hvilket de stiftat lagar. Tal. öfverlemnade åt ljusare hufvuden att följa irrgångarne i deras förslag, tillkommet såsom det hette för att följa tidens, d. V. 8. revolutionsårets 1848 kraf; pröfvade halten af de tre slagen af sjelfständighet: karaktärens, bildniegens och förmögenbetens; förmodande det sunda s. k. ,bondvett som utgör ståndets prydnad möj!igen kunna uppväga åtminstone den högre bildningen, och i alla händelser innebära sjelfständighet. Bondeståndet, hvars anor stiga upp till samhällets början, borde dock ej förvisas ill en lumpen vrå deri, men gerna uppblandas med allt bildadt-och fosterländskt, såväl med presten, ofta en bondes son, som med adelsmannen, hvars granna stemträd på riddarbuset kanske en gång grodde upp ur en enkel koja, Men det nya förslaget undantränger i betydlig mår den besutna kärnan af folket och gifver en blandad ersättning af komministrar, underlöjtnanter och dylika, och likväl, om Sverige funne en ny Gusta! Wasa, vore det hos bondeståndet han slutligen skulle fiona sin säkresie bundsförvandt. — I förbigående armärktes den politiska vigt Musikaliska skademier skulle erhålla genom förslaget, 1y 487 bönder skulle helt hastigt flyga i-luften på sin-vågskål; då berfar politici i Priss Gustats-palats kestsde-en klockare i den-andra. Sådant skule, skämt åsido, bevisa -förslagets: felaktiga beräkving af möersklig rättoch stortes Ae sar RS 2 NER KR a RR RR RAR AE RAR RR RE ARR TR RR RT BR er