golfvet. Jag var fr-ppant lik Correggios Magdalenas Patern hemtade en fauteuil ur min boudoir och satte sig. J:g-knäföllk framför honom. xOl, sade jag, ert yttre, min fader, röjer att ni eger en själ, ur edra ögon talar ett mildt, äl.kande hjerta. Haf förbarmande med mig, gif mig af er själ, af er kärleks öfverflöd en gnista, att den hos mig må verka miracler, Ser ni, jag är Pygmnalions olyckliga gudabild, skönhet utan kärlekens lifvande anda. Älska mig, min fader! Ni, hvars bjerta, hvars själ var mäktig nog för att hos den mörka hedendomens trälar ingjuta kärlekens ande, nimåste hafva baft att gifva äfven mig ett bjerta, en själ, att skänka äfven mig kärlekens nåd. Alska mig, min fader! Det är ett Gudi bebagligt. verk.: Jeg var utom mig. Upplöst i tårar, omfatfade jag bans knöp, och tryckte mina brännande läppar på hans eleganta hand, som ban undandrog mig för att välsignande lägga den IPå mitt hufvud, Han bad i tysthet; jag såg upp till bonom, hans skönhet var underbar. Min grefvinnar, sade han lugnt, ni har gjort väl, då ni vände er till bön och ånger, ty Gud måste göra ett under för att rädda er från en förfärlig förblindelse, Ni har hädat och förgätit Gud, ni har satt er i hans ställe. I en fruktensvärd egoism bar ni dyrkat er sjelf och åt er fåfänga offrat männens bjertan och lif. Ej i den eländigaste hottentotiskas natur bar j:g funnit den grymma sjelfviskhet, som röjer sig i edra flärdfulla ord. Icke kärlek bar ni sökt, utan tilliredsstältelse för er sinnlighet, syssekättning för er omålttliga fantasi. Sök Gud i anden, ej i en mans skönhet, och Gud skall uppenbara sig för er i denna heliga oförgängliga kärlek, som ej behöfver söka efter den rälte, emedan hvarje menniska, äfven den ringaste, är värd den rätta kärleken. Men ni vill ej älska någon annan än er sjeM, och det är synd, det är död.n Han hade stigit upp, jag qvarhöli honom. O min fader! utropade jag, tala, tala vidare, dia milda stämma calmerar den vilda stormen