nom fått någon verklig rättighet, och de skuile, såsom nämndt är; förstärka de förut i Adeln och Presteståndet representerade embetsmän, possessionater, biskopar. konsistoriales och kyrkoherdar m.; fl. Men alla de öfriga Andre persorer,, såsom de i statistiska tabellerna kallas, och af hvilka högst få förstärka allmogen, utan snarare !ö:trgarsintresset inom jen medelbata afdelningen, få med sina små rösteandelar en så ringa valrätt, att de säkerligen endast skulla besegna denidå de dertill af förmän och syntar: förmås eller uppmanas. I intet afseende motsvarar förslaget hvarken de öfrige orepresenterades billiga förväntan eller folkets hopp att sa dem med sig förenade. I städerna har den föreslagna röstekalan samma inverkan på dessa nu orepresenterade, som på borgartlassen i allmärhet. Ett par fyrdubba röster uppväga ett hundra !;s och !s:dels röster: Och då nu slutligen dessa tra skiljaktiga valsätts 150 utvalde skulle sammankomma uti den ena kammaren, och de af länsnämnderne utvalde 120 i en annan, kuru befinnes derss verksambet vara ordnad; hvad hopp eger man, att d2 skola enigt och för det allmännas väl komma till öfrerensståmmande beslut? Se vi icke, så har folzset yttrat, huru man sökt genom c bsolut veto i lagstiftningsfrågor och suspensivl velo i beskattning:frågor hirdra all förbättring i det förra, all lindring i det sednare afseendet? Och hvad svarar det? Ingen kan förneka, att ej det närvarande skådespalet af 9 mot 2 skulle endast med några kulissförändringar och nya kostymer samt en och ancen ny masque, lemnes af den ena kammaren mot den andra; och då skattefrågorna och anslagstvisterna skulle lösas, se då skulle man få se blottad den öfvervägande inflytelsen, som genom valsätten och röstberäkningen, regeringen, embetsmännea och de privilegierade utöfvat på valförsamlinzarnel! Folkets skulle deremot säkert blifva — ingen. Så har msn i landet bedömt detta förslag ; så ble! let bör redan vid sin tillkomst bedömdt. Så måste en bvar, som vill uppriktigt uttala sin öfvertygelse, nu bedöma det. ij Men oxktadt detta vill man, att vi liksom blott för syns skull måtte antaga det. Man ropar till oss, att då Ridderskapet och Adeln och P esteståndet förkastade det, borde de andra stånden bifalla, för att kasta skulden för representatiocsförändringens fördröjanda på dessa stånd; och man synes tro, att ieita skuile befordra representationsffågans framgång oden pärmaste framtiden. Ja, man har gått så långt, att man beskyllt förslageis vedersakare att gå reaktionens ärender, och oaktadt Boandsaståndets vid i riksdegar visade allvarliga bemödanden att genom ie tunga ståndsformerna framdrifva ett för folket illfredsställande representationsförsleg, har man till och med insinuerat, ait det icke vill någon föränlring; att det vill vara slutet inom sig, liksom nu; Bit det således skulle bedrifva falskt spel inför rezering och folk. Miae Bröder! Måtte vi högt uttala-den önskan, att aldrig Sveriges Alimoge eller dess ombud nedlåta sig till frånträdande af de principer för en ny folkrepresenta jon, som kunna betrygga landets framtida väl! Måtte vi högt förklara, att vi hellre fortsätta en öppen och ärlig strid med våra motståndare, än att senom förställning och. list söka uppreta sinnena emot dem; då de äfven, om icke af lika rena moiver, docx visa sig under nödvändighetens tvång draga till samma mål! Må de afslå — för att bibehålla en samhällsskadlig ställning. -De skola så mycket förr göra denna ställning omöjlig att försvara mot nationalandars framträngande. . Måtte vi afslå — för att afvända från samhället nya söndrin3ar, nya invecklinsar, samt för att med tidsendans och folkopinionens hela kraft stå redo, stt på en fosterländsk regerings vink uppstå såsom en msn för iet förändrade representationssätt, som måste tillertännas Evenska Folket, om ej-dess Regering skall med hvarje dag ss sig mera försvagad och missakad, förvaltniogsmissbruken tillvexa och folkets obsalåtenhet cch armod förökas. Och lemzora gerna åt kennstöperiet att förvränga våra afsigter; vira handlingar skola visa, att de äro rena, såsom det höfves den redlige och laglydige Ailmogens fullmäktige. -Litom oss derföre allenast uppfylla vår pligt, sådan som vår öfvertygelse och kännedomen cm hemmavarandes tänkesätt förestave. För min del, sade han vidare, har jag sökt at ader föregående riksdsgsr upprätthålla de grund;atser, som det allmänna täönkesättet visat sig byla: amfäld rösträtt för alla klasser till elektors-valen fier en röstskala så lämpad, att den frie arbataren gde rösträtt, och ingen nu rösiberättiged egde anedning beklaga sig öfver att förlora sin; en derigetom bildad, aktning och förtroende egande elektorsörsamling; beiryggande vilkor för representantvalen, Han att monligt inskränka valfriheten; ett så stort ntal valdistrikter i landet, att valen kunna ske med ätthet och kännedom om personen; ett med tidsörhållandepa förenligare -störra antal valdistrikier ör städerna; en enkel organisation af representantörsamlipgen, som på samma gång beirysgade mångidigheten af öfverläganing i två afdelningar, och serdenas lätta och snira afgörando, äfven om aft:elVingarne vore af olika tankar, genom sammanträande till ena ny öfverläggning och beslut. Se der ved som äfven detta stånd påyrkat och som jag ioppas vi skola gonest åter påyrka, sedan den nu öredragna frågan blifvit afejord. Han afiemnede sluiligen till protokollet, såsom ett tiesligare skäl för sitt votum, da postulater, som id bans vel elektorerna enhälligt afeifvit. Pehr Nilsson från Skåne hade reden förra riks sgen ilrat för att få ett slternativt förslag hvilande, emte regeringens, och förulsagt att detta sednare ej kulla viona bifall bos nationen, samt att reformfråans utveckling skulle hindras genom. det, att man j medgaf bondeståndets önskan i detta afseende. Irfarenheten visade nu att han haft rätt. Men obeeget af nuvarande ställningen mildrades deraf att tegeringen offentligen erkännt för nationen, att ståndsepresentationen icke motsvarar tidens kraf och folets billiga fordringsr; och att (såsom det i Kongl. Maj:ts rådiga skrifvelse af den 4 Maj 1848 antydes): Vationalrepresentationen bör vara byggd på den rusdsatts, att representanterna skola af folket ses genom samfällda val och således den nusarande ståndsindelningen samt all sjelfskrifvenel till utöfvande af riksdagsmannakallet upplör a.n . TDanna bkrarnnngnARe AAÅAJen förllaninenmaRa2o han bar