känna, det Bore uti inledningen till det åberopade yttrandet säger, att en minmstör, som hvarken är liberal eller konservativ, är ett otings; hvarigenom Bore tillkännagifver sig anse den nuvarande ministeren vara hvarken det ena eller det andra. Undersökes likväl saken och personerna närmare, så tro vi att man med skäl kan antiga, alt den konservativa tendensen har en betydlig öfvervigt. Såvida man nemligen har anledning till den slutsatsen, att rådgifvarne skola ansvara för eller dela den allmänna po litiska riktningen af regeringssystemet, så synes allt tala för, att de nuvarande ministrarne, åtminstone de fleste af dem, visat sig fullkomligt konservative. Eller hvilka åtgärder i demokratisk anda hafva väl framträdt sedan sista riksdag, om msn undantager de länge påyrkade förändringarna i elementarläroverken, förberedda redan under den föregående tiden? hvilka reformer hafva blifvit föreslagna? När det talas om, att en konservativ minis:ör borde komma till styret, så kunna vi följak:ligen ej fatta meningen deraf annorlunda än såsom en önskan att den skule komma ati bestå af det ultrakonservativa eller rent af reaktionära partiets medlemmar. Detta har emellertid, såsom i början nämndes, lindrigast sagdt sina betänkliga sidor, ty det är detsamma som att figurligt såga: ;nu böra bockarna göras till trädgårdsmästare, på det vi må kunna blifva väl förargade öfver det ohägn de förorsaka och utdrifva dem sedan de ätit upp kålen. År detta klokt: eller ens logiskt taladt? Vi anförde härom dagen en anekdot om en viss person, som just i afseende på den förevarande frågan yttrade, att det vore så godt att alltthop gick åt helvete först, så skulle vi nog få det bättre sedan. Att den fraktionen, som tänker så, från sin synpunkt — om denna ens är ärlig och icke blott ett maskeradt spel till reaktionens förmån — ropar på att få de ultrakonservative till väldet är helt naturligt. Också förundrar det oss icke, att finna denna tanka framställd i Folkets Röst, för idag, på samma gång som berörde tidning gör-ett ilsket utfall mot. Borgareståndet. Men de: som icke dela denna mening tro vi långt snarare hafva skäl att önska, i fall en ministerförändring skall inträffa, att den nya konseljen måtte komma att bestå af en helt och hållet liberal rtådgifvarepersonal; Dermed. vore landet utan tvilvel mera belåtet, och på samhällets höjder är man ingalunda okunnig om hvad allmänna opinionen i detta afseende åstundar. 4