Aftonbladet – 18 december 1850, sida 2

Bokhandels-bulletin. Gömdt är icke G:ömdt, nHistoriska bidrag samlade af C. F. Ridderstad, 6:e och 7:e häftena. Publiken känner sedan de föregående fem häftena af denna i flera afseenden intressanta samling, hvilken utan tvifvel utgör ett nytt bevis på den rikedom af ännu outgifna handlingar, bistoriska dokumenter och upplysande korrespondenser, som finnas till i Sverige, och som blott vänta på en kunnig och nitisk mans ordnande hand, för att till gagn för samtid och efterverld publiceras. Det är väl sant, att mycket i sådana slags samlingar kan synas af mindre vigt, blott rörande privat-förhållanden och ej fullt värdigt en vidsträcktare publiks deltagande; men lika sant är det likväl, å andra sidan, att rätt ofta enskilda drag, händelser, ja till och med små-anekdoter gifvas, hvilka kasta ett oförväntadt ljus på saker af stor betydenhet, och med hvilka de befinna sig i inre sammanhang, utan att någon förut anat det. Man står således i verklig förbindelse bos alla dem, som, med ospard möda, och ofta ej så liten förlagskostnad, lägga handen vid dylika sanlingars offentliggörande. Hr Ridderstad är ett i vår litteratur Väl acerediteradt namn: för det mesta bekant genom belletristiska arbeten, men äfven prosaiska uppsatser af originell syftning. och erkändt värde. Såsom utgifvare af Gömdt är icke Glömdt har han resigheret från den egentligare författaräran eller produktionen af eget, för att i stället framträda i egenskapen af editeur för andras skrifter. I sjette häftet delgifver han allmänheten fältmarskalken grefve Klingspors egenbändiga koncepter om Finlands försvar. Saken, som dessa papper beröra, är visserligen nu gammal och förbi; men det gagnar ätt också se den belyst från denna sida. Sjunde bäftet har i visst fall ett värde af, om viså få säga, intimare slag. Det innehåller Bref från statssekreteraren Franc till baron Gust. Mauritz Armfelt åren 1792— 93,. Man får här tillfälle att kasta blicken in i en mängd af förmyndar-regeringens förbållanden, och revy passeras med nästan alla. den tidens märkligare personligheter, hvilket allt intager för sjelfva ämnets skull, men nästan ännu mer för den trefliga stilens. Gubben Frances minne lefver föga inom den nuvarande generationen; men äfven den, som aldrig hört hans namn nämnas, skall icke ångra att hafva gjort hans bekantskap genom att läsa hans bref till en förtrolig vän. — Färdknäppen, eller den Fyrhjuliga Statsvagnens sista smörjelse, Riksdagskalender för 1850, 1831 och kanske 1832, författad af pseudonymen Nepomuk, utkom hos hr Huldberg rdan samtidigt med riksdagens början, och hörer till dn muntrare riksdagslitteraturen, hvilket äfven titeln ger tillkänna. Innehållet omvexlar på vers och prosa, och är i allmänhet ganska trefligt. Som sådant utmärka sig särdeles dei vanlig almanach-form förekommande uppgifter och spådomar, och hvilka här ejinskränka sig till väderleken, soloch minförmörkelser m. m., utan omfatta en hel hop andra goda saker, som under riksdagens lopp skola inträffa. Hvad som emellertid ger denna kalender sitt förnämsta värde, är en berättelse kallad Riddarhusfullmakten, hvilken upptager sednare hälften deraf. Händelsen tilldrager sig på en gammal herrgård Örbynäs, belägen tjugu mil från Stockholm, och der en ryttmästare och adelsman ,af gamla stammen, caput för familjen Dundercrona, tillika med sin dotter Regina vistas. Gubben Dundercerona, som sjelt ej orkar resa upp till riksdagen, har således en riksdagsfullmakt att aflåta, hvartill också spekulanter ej saknas i orten. Ibland dessa anmäla sig på en gång patron Silfverflykt, häradshöfdingen i Söle och Dröje, Sköldpadda samt en löjtnant Fabian. Fröken Regina, som för ett enformigt lif på Örbynäs, har ingenting emot att gifta sig; hvarföre hon ej utan förnöjelse ser herrarne anlända, i afsigt, som hon tror, att fria. Misstaget ger anledning till åtskilliga roliga töte-å-töter. Slutet blir, att löjtnant Fabian får både den vackra fröken Resina och den sköna riddarhusfullmakten.