Kammarherren Nils Tersmeden mente stt mångt jar de utmärktare förmågorna bärstädes; som Vero Jemot förslaget, skulle af sin ställning hindras att yttra sig mot förslaget, och angaf detta såsom skälat hvarför han yttrade sig, dervid han utg!ck från den-meningen att staten genom reformen skulle förvandlas från et organiskt helt till ett: bolag. Talaren kärde knoeppt någon sansad person som ej hemburit Försynen sitt lof för den räddning samhället erhöll der 91 Augusti 4844, då reformen förra gången förkastedes, och derföre hede man då närmest att tacka-adeln och presterna. Likaså skule dennal dagens utgång visa om man fioge tacka Gud för en! dylik räddning, eller sucka ötver en bestraffning som drabbat ett lättsinnigt folk; -Han ville utveckla representationen ur det närvararde, det vore en förbättring, ej ett bortkastande af det dugliga för oförsökta theorier -m. m. Förslagets goda syfte förnekade han ej, men ansåg det ej vittna om djupt förstånd eller statsmannablick; grunden är ej allenast osäker, den är farlig. Taleren kastade härvid er sidoblick på reformen i skolväsendet som han ogil lade, emedan den skall, mente han, förvandla oss från en enkel och allvarlig, till en materiel nation. Han målade nu huru representationen genom reformens antagande skulle snart öfvergå till ett bonderegemente när bönderna komma underfund med att de kunna få öfverhanden och känna sig besvärade af skatterna. Härefter varnade han med 4848; med exemplen af Frankrike med dess uselheter (så tyckte referentem ordet föll); af Tyskland, -af Danmark, som kastat sig i demoökratiens armar, och af Norge, om hvilket allt åtskilliga anmärkningar gjordes. England befunne sig i en alldeles egen ställning. Hen S upptog härefter åtskilliga af anmärkningarna mot det nuvarande representationssättet och menade att de flesta felen i det närvarande dels blott härrörde af obeqvämligheter i machineriet, som lätt Kunna afhjelpas, dets i misstrosndet till vår egen förmåga. Utvecklade vidare, butu stånden alltid komma att stå qver om stindsskilneden i valen upphör. — Hr Tersmeden lade äfven mycien vigt på den omständigheten, att demokratien, enligt hans förmsnande, just lefver och utgör väsendet i den närvarande representationen. (Detta her nu för tiden blifvit ett favoritargument bos reaktionen.) Datta tal fortsattes ytterligare omksing en halftimma med undersökningar af alla slag, synnerligast om tidens anda och dess betydelse och tesdens, hvilket bland annat liknades vid att kasta sig i den lede frestarens armar. — Åtskilliga bravorop hördes efter läsningens slut och kammarherren Liljenstolpe instämde. Generallöjtnanten baron Nils Palmstjerna uppläste jemväl en ganska lång afhandling emot förslagets antagonde, som dock ej nu hinner meddelas. En hufvudtanke deri var naturligtvis, att den svenska statsförfattningens naturliga utveckling skulle afskäras genom förslagets antagande; Historien ge-! nomgicks äfven; det germaniska ursprunget, förhållandet under medeltiden och under 4700:talet pi kontinenten, Napoleons öfvervälde, jättens fall, fre den, .den inre statsrättens ordnande, de fransyska kartorna, orsskerna till: resktionen i Spanien och 1823 års fälttåg, Tysklands Ständische Verfassungen, Wienerkongressen m. m., allt detta vidrördes och afhandlades i korthet; för ätt visa hvad det moderna konstitutionella statslifvet är: en på sanden gruBdad ranglig byggnad. De sista 5 årens händelser skildrades äfven, ait visa det till och med tvåkammarsystemet ej har någon motståndskraft. De bloddrypande frukterna af det konstitutiosella systemet såg man i Prag och Wien. Ett århundrade skulle vu behöfras att betala. 1848 års rus. Tal; genomgick vidare Preussen, Wuärtemberg, Baden och Hes sen, hvars ledsamma förhållanden uppenbarligen äro en följd af konstitutionalismens öfverdrift. Det värsta vore dock den legstiftande maktens ingrepp på äganderättens helgd, men den som tviflar, han fråge ägare af jord och jordräntor. Han medgifver att fyrdelnipgen är en olägenhet, men vaktom oss att icke utbyta olägenheter mot vådor. Han har upptäckt många fe! i grundlagen, men de böra afbjel pas med dess bibehållande; man bör ej försöka efter enogelskt mönster införa tvåkommarsystemet, hvilket, der det skett, liknat markattans försök att efierapa menniskan; man bör låta England få vara Evgland och Sverge förblifva Sverge. Han längter icke efter de allmänna valens ur-mörja (så föreföll ordet ref.) och uppräknade en stor mängd andra saker sf de moderna inrättningarna, efter hvilka han ej längtar, samt utropade slutligen att vestigia terrent och att han erbjuder fåderneslandet det sista hav har att erbjuda — ett nej. Detta anförande slutade ej förr än klockan ett, hvarefter grefve Klingspor, Mawitz, uppträdde likaledes med en utforlig statsfilosofisk afhandling mo! l! förslaget, men som vi måste förbigå för tillfället, li-! kasom bland de -efterföljande talarne endast hinna l! nämnas till hamnet följande, som vidare talat tilll! slutet af plenum kl. half fem, nemligen assessorn! Pehr Lagerhjelm, .grefva Benning Hamilton och ) grefve G. Lagerbjelke emot, samt grefve August f Mörner jemte statsråderne Gripenstedt, Sandströmer och grefve v.Platen för förslaget: Plenum, slutsdt kl. half fem, fortsättes i morgon. 1 t d — I Borgareständets plenum i dag förekomle först en af br Gustafsson väckt motion om för 1 äudring af åtskilliga paragrafer af bevillningsför-u ordningen, i anledning hvaraf hrr Almgren, Rin-4 man, Grape, Boscus, Palander m. fl. yttrade sig.! De flesta voro af den mening, att om ock i Stock-lt holm det vore svårt att anskaffa tillförlitliga bevislr för fattigare Kandtverkares oförmögenhet att batalale bevillningen, det dock i de andra städerna vore bå-li de möjligt och ändamålsenligt att derom meddelal? taxeringskommittån, . som sedan inom den :störstals möjliga latituden för sina bestämmelser kunde upp-s göra taxeringen, hvaremot man ej gillade den åsig-t ter, att äfven i pröfoingskommitten borde dylikelt L s b 1 f ( 8 L 1 I f 1 l t I bevis kunna företes och derpå möjligen fästas atseende i händelse de ej i behörig tid blifvit till taxeringskommittn in!emnade. Motionen remitterades till bevillningsutskottet. — Hr Rudlings motion om l1 lindriog i skjutsningsbesväret för rikets städer, och hr Bergs om nedsättningar i postportot blefvo äfven remitterade till vederhörliza utskott. Härefter hade hr Indebetou en vidlyftig och upplysande kritik af hr Hörpsteins anförande om banken, hvartill vi torde återkomma. — Hr Hörnsteins enförande, jemte hela den deröfver förda diskussionen, blef tlll barkoutskottet remitterad, sedan br Lagergren framställt den önskan att denna förelöpande debatt måtte blifva den sista innan utskott behandlat frågan, i hvilken önskan många instämde. Derefter upplästes följuude rbotioner: Af hr Winge: om tullfri införsel af gjuljern)c och slipstenar : I Af hr Bergman: om förändring af 30 8 3 mon. !J bevillningsförordningen ; i Af hr Almgren: om bibehållardet af den nuva-l rande tulltaxan, samt om anslag af 8000 rdrla bko till 5 vrezestipendier åt skickliga arbetare; Al hr Berger: om. ändring af bestämmelsernall för jernbrukens taxeringsvärden; Af hr Lindström: om inrättande i Wisby af ett)d filial-lånekontor för riksbankens lånerörelse; f Af hr Grape: om pension åt doktor Hartmansd enka ; d Af hr Bossus: om förändringar fabriksoch !S handtverksordningen. 8 För öfrigt blef hr Cassels från Konstitutions-p utskottet remitterade motion. bördlagd. Borgarståndet den 14 December. 1 (Forts, från gårdagsbl.) 1 Hr Brinck: att han hoppades det Bevillningsut-, skottet, som Var sammansatt af personer från allaiC