Article Image
personer, tullvaktmästaren Lundholm. och mamsell Lindström, som -vittnen hörda öfver denna omständighet. Lundholm berättade, att då folkmassan of-vannämnde dsg efter ransakningens slut-rusat ut ur cessionsrummet, hade Nelsson ute i förmaket ropat efter Spångberg: der går den der långa rackarn; det är ingen annan än han som tagit bundrabankosedeln; han bör ha stryk; finns det ingen, som kan klå honom? Nelsson bestred vittaesmålet;men fastän han förut vittnat, att: Lorentz skulle haft utgefår. enahanda: yttrandea om Spångberg, förklarade Nelsson. nu, det han toge på sin edatt Lorentz vore oskyldig till våldet, emedan han icke varit närvarande. Mamsell Lindström, som skulle upplysa, om icke Nelsson till henne yttrat, att Spångberg vore den som tagit sedeln, samt lemnat henna en skriftlig anvisning till upptäckten häraf, förklarsde, att en person lemnat henne en sådan anvisning, men att hon icke kunds minnas om det varit Nelsson, hvilken hon icke förut känt. Vak: mästaren Thorndah! blef härefter hörd och ber ttade, att han ifrågavarande deg efter ransakningans slut gitt ut i förmaket, derifråa han hört ett sorl ute i förstusan; att han då tittat ut genom fönstret och sett Spångberg barhufvad komma ned från öfre planen af rådstufvutrappan, men att under nedgåendet intet slag blifvit honom til!deladt. Straxt derpå hade vittnet vändt sig om och sett Lorentz komma ut iirån korridoren, som leder till det inre förmaket och kanslirummet; och ansår vittnet sä!edes omöjligt at Lorentz deltagit i våldet, e sedar han i sådant fall icxe kunnat hinna komma tillbaka. Förut afhbörde stadssoldatersa Fa!k och Klinkoff, uppmanada förklira dån stridighst, som förekom mellan deras vittnesmål och hvad en mängd andra vittnen, nu sedaast Fhorndahl, intigat, vidhöllo sie uppgift, att de en dag i September gett Lorentz på rådstufvutrappan tilldela Spångberg ett slag, så att mössen fallit af honom, men ändrade sig så till vida, att det skedt midt i öfversta trappan, i stället för, sisom de förut herättat, på afsatsen mellan öre och nedre trappan. . Målet uppsköts på åtta dagar.

17 december 1850, sida 2

Thumbnail