ligt och till sinutgång intagande. En viss enkefru Eiisabeth Lidn, som med söner och döttrar en vacker dag skulle göra en liten sjö: resa från Göteborg till Strömstad, råkar på vägen en fransk korsar, som tar farkosten; på bvilken hon jamte andre färdades. Den franske kaptenen Davenel, i sig sjelf en ädel man, förer dock, af intråffande anledningar, hela sällskapet med sig till... Guineakusten. Efter minga händelser här ute i Afrika komma fru Lidn, hennes barn och många af de öfriga i sällskapet att stanna i oasen S:t Joseph, i grannskapet af S:t Louis; der kapt:n Davenel, som friar till fru Lideas ena dotter, Ann, omsider slår sig ned och bildar ett vHem i öknen.. Härifrån är det som fru Lidea den 17 Febr. 1816 skrifver ett bref till sin bror, herr Matthias Triondqvist i Strömstad, och underrättar honom om sitt och sina barns öde. Genom detta bre! har man i Sverige naturligtvis fått veta huru siken gått. — Den lilla angenäma boken, ut gilven hos hr Brudin, prydes af sex nitida stålgravyrer. — B udinska bokoch förlagssandeln har äfven för år 1851 gifvit publiken ea Miniatyralmanach med fiaa stålgravyrer och litbografisrade porträtter. De förra äro ej mindre äa 6, och förtjena verkligen tagas i skärskådanle. På sjelfva titelvignetten har man en utsigtaf Tetschen, med sin kyrka på en hög mor vattnet nästan lodrät klippa. De fem öfrigir föreställa täcka flickfigurer — t. ex. en sittande i en ändstol, djupt eftersinnande och med en ma:que på knäet, hvilken ger benne anl-dning till erinringar: ett par andra stadde i ett blomsteriandskap, der de åse huru tvenne dufvor kyssas; en tredje, stående på en slänggunga 0. s. v. Dessa stålgravyrer hafva, som man ser, gifvit almanachens novellister anledning att öfver dem författa sina nätta berättelser. Således bar hr Metlin för den första gravyrea skrifvit Erioringens, deruti Antigone bar hufvudrollen; br v. Braun för den andra och tredje ssmmansatt Trägårdsflickan (Malio) och Kyssen, (genremålning, hvari Laura och Rosa förekomma); Ryno för den fjerde gjort ett litet poem kalladt ;Saknaden; och en anöonymus slutligen för den femte skrifvit Gungann, en berättelse, der läsaren föres till Getarp i Småland, får göra bekantskap med patron Nåfverbom och äfven med fröken Lina Lingonkrona, som brukar roa sig på en gunga i töfbackarne.. — Utom allt detta bekommer man en verklig raritet, nemligen porträttet af Kusinförfattarinnan (friherrinnan S. von Knorring, född Zelow), som en gång lät förstå, att bon alls ieke ville gifva allmänheten en afbildning af sitt ansigte; men bvilket nu, efter hennes död, dock skett. Porträttet åtföljes af en kort biografi; medhr Crusenstolpe till auktor. Samma förf:e har äfven bidragit med en lefnadsteckning öfver Axel von Fersen den yngre, hvars lithografierade porträtt man finner i Miniatyralmanachen. — Violblomman är namnet på en annan, äfven hos hr Brudin utkommen jul-lektyr, försedd med särdeles nitida och väl valda stålsravyrer. Dessa beledsagas af fyra svenska no veller: Blommornan, Angelican, Elisa Törncrantz, samt Morbror och Systersonn. De .venne sista hafva Wilhelmina till författarinna. Den ene af dem är till och med en phistorisk ikizz), och skall säkert låsas med intresse. Elisa förnerantz, hvilken går näst förut, utgör en distorisk novell, hvari många märkvärdiga peroner, bland andra kung Gustaf III vid epoken tf sin Italienska resa, samt flere af hans ryktvare samtidingar (t. ex. Armfelt, Essen, baron tob. Löwen o. s. v.) uppträda. Det hela lutas lyckligt. Elisa Törnerantz, som en viss period varit förfärligen stolt, kufvas och örvandlas omsider till baron Löwens maka. Tennes far, öfverste Törnerantz framtidsdrömnar blefvo härigenom snart förverkligade, i thy att en hel flock raska och vackra barnbarn nom kort lekte omkring honom.,