Aftonbladet – 14 december 1850, sida 2

Han hade kastat sig i en couchette och såg på mig med sin vanliga kalla blick. Hverom talär ni, bästa grefvinna? frågade ban: jag förstår er ej.v Om den älskvärda attention ni visat mig denna morgon, om blömmorna;som jag bar er godbet att tacka för, och om detta superba album. Har ni fått blommor? Men min Gud, mylörd, ser ni då icke att mitt rum är förvandladt till ett litet Iadien ? Jag har ej sett mig om och är mycket van vid Iadien! svarade .han lugnt, i det han gjorde sig en smörgås, då man under tiden serverat frukosten. Det var således ej: er, som jag har att tacka för den angenäma öfveriaskningen?p Omöjligt, bästa grefvinna! jag har sofvit tills nu. . Sofvit til!s nu? I detta gudomliga väder ? Gudomligt väder är mig likgiltigt, endast elakt väder finrer jag odiöst. Des:utom äro dagarna så långal, Men också äf veriden stor och skön! sade jeg: Ack, min bästa frå Jag känner verlden tillräckligt, jag bar redan två gånger kringseglat den; jag har settrallt, och nu kan jag ju inte börja på nytt igen. Detta är tråkigt för mig, och derföre försofver jag gerna en del af dagen, det är beqvämt!o xOch ni längtar ej efter. någon annan existens? frågade jag, skakad af detta lugn. Huru kan jag längta efter något sem jag anser för en omöjlighet? Men låt inte theet koka för länge, bästa grefvinna, då blir det odrick bart. ; Abh! utropade jag glad öfver: att han. åtminstöne i denna småsak förrådde en vilja, således är ändå ej allting likgiltigt för er, mylord i Allt, utom min comfort ! -sade han i det han med mycket intresse började sin frukost. (Fart. följer.)