ERF ROR ROR KEENAN TNE ATEIST ENATS Det är nemligen sannolikt, att an!edningen ill örderh måste hafva legat i någon farhåga, ut reaktionen uppifrån mot det Kvilande reoresentationsförslaget och det i följd deraf vänade afskaget derå; möjigen skölle framkalla ragot Oväsen i hufvudståden af rådan beskåfenhet, att de redan befintliga garnisonsregenenterna härsfädes vore otillräckliga att vidnakthålla ordniggen. Vi kunna här naturligtvis endlast:tala Soppositionsvis; men skulle verkigen några historier, elletorykten om någoning dylikt blifvit framförda af beställsamma :apportörer mel dålig hörsel, men liflig, inbillningskraft, eller stort begär att göra sig inressanla. — ty det finnes personer, som tro på allt Hvad någon vill inbilla dem, och sedan ägga till lika mycket af egen komposition — å måste man förundra sig om dylikt kunnat rinna hågöt gehör i förevarande fall. Att bevisa Orimligheten cch grundlösheten af allt sålant, beböfver män blott erinra sig hurudant: örhållandet ifrån förstå början varit med det vilande representationsförslaget, neml, att detamma på intet sätt varit populärt hos den demotratiska opinionen, samt att hela det liberala pariet blött beqvämat sig till dess antagande ör att, om älven med någon motvilja för egen lel och med uppoffrande af flere rationella ch billiga rättsanspråk, komma till resultatet ft en partiel förbättring, och få slut på en agiation och oro i sinnena, som, så länge frågan itnu är olöst, och sålänge den fyrkamrigarepresentationen qdvarstår med sina splittringar I två hälfter, skall uppehålla eter hindra en mängd åndra de mest behöfl ga reformer. Den deien af det liberala eller demokratiska partiet, som slutit sig till förslåget, oaktadt de aninärkningar som med skäl kunnat göras deremot, har således gjort detta icke för att följa sid egen sympåthi, utan för att räcka handen åt motståndarne och gå dem till mötes på alfva vägen till en försoning. : i Då nu imedlertid på den sista tiden det märkliga fenomenet visat sig, att ej blott de oda orter mötståndarne eller det reaktionära partiet, utan äfven Lela den fraktion vid riksdagen, som följer impulsen af en högre vilja, icke förr hade varseblifvit denna beredvillighet å andra sidan, är de, i stället att emottaga den mederkänsla, drogo sig sjelfve helt och bållet tillbakz; så är det lätt begripligt, att de liberala å sin sida, sedån de gjort hvad de bordt göra för att uppfylla sin pligt såsom goda medborgare, ingalunda ämna gå och hänga sig eller dö af sörg för det förslaget faller; ech att följaktl.gen icke heller någon anledning finnes, att det fenomen, som nu visat sig i den högre politiken, kan åstadkomna andra känslor än af den örvåning, som saken väcker bos dem som kunna reflektera deröfver. Hvad det egentliga folket eller den arbetande klassen beträffar, så vet man, alt densamma redan ifrån början haft en stark prevention mot förslaget, Kanske större in det förtjenar, men likväl förklarlig: och det ligger således den största motsägelse i den tankan, att något slags utbrott af passion från den sidan vore att befars, Om förslaget faller: ; Emellertid köstar den här ofvan omtalade trupprörelsön icke obetydligt penningar Och dagsverken; och detta skola de skattäragånde betala. . ; — En märklig notis för dagen, hvarom , vi inderrättas, i--Aftonposten för i: går, är att nämnde blad med innevarande år upphör, och itt förlägsrätten till Dagligt Allehanda genom köp öfvergått tills Bores redaktion. :-Huruwvida hv W.F. Dabaon jemväl kommer itt upphöra med:sin publicistiska verksamhet känna visieke, men ben kommer åtminstone tills vidare icke satt: vara hufvudredaktör för någon tidning. OmAftonbladet tidtals .vårit af olika tankar: med de tidningsorganer, för hvilka lir: Dalman varit ledare, så anse vii alla fall hr -Dalman: hafva rätt: till -allmänkbetens erkänsla för det nr, hvarmed ban under 20-åreghat sig åt sitt besvärliga kall, hvilket lager i anspråk sförre fordringar än mängden måhäkdå föreställer sig; för de kraftfulla haridtag rättvisans och frihetenssaki allmänhet från honom erhållit; samt för ;den: oförskräckthet och värma, hvarmedolian städse uttalat sin öfvertygelsel ucedee fer I Vi taga :ock för: afgjordt, att det icke är för sista gången han visat sig: på den; politiska vädjobanan. On revienbloujours åses premiers AMOUWE. i TES EO 7 Vi bafve sedancomkring en vecka ej haft id-att.sysselsättav oss amed det. usla. .Morgonbladet; men kunne: ej underlåta: att. isförbigående sanmärka, det reaktionen genom. sin nämns la Organ inucreser hufvudet allt djerfvare och ör ett mera: ohöljdt språk: i-samma min, som partiet finnerssig flytavofvanpå; Icke nogmed utt de gamla dikterna om: Marsoväsendets förinledande 1848:genom reformbanketten.— den sf -magister:cBagge, Oakel Adam och rektor Svedborh med flere de mest: beskedliga. poliei icverlden: tillställda reformbanketten —å nyo uppdiukas i Morgonbladet, har.det blifvit så modigt att idet talar å konungens vägnar. och förklarar motiverna till hvad Hans. Mojit. gjort sier: låtitii representationsfrågan, samt. bland annat stydligt läteri förstå, attidet ru, hbvilande brelageds framläggande endast kom från påtrycks ningen nedifrån förtilfället; eller med andra ord, tt detsamma var en verkan: endast af — fruk:Man måste tillstå, att.idetta. Morgonblas dets: sätt att-gå tillhanda, med upplysningar, är At eget sortsshandtag åt: vederbörande just nus —— LPMNMINR NN