sppmärksamhet; endast Min gemål tycktes7ej mårka den; Fröken Aurora herrskade söm en ör på hans höritohtocH? bländede honom så, att ban för big ej mera bade något ögar Min stolthet var sårad på der smärtsammaster SED dåg fönn Anatöle Tnvig i tåfart med i Glansen af min hy var Bs!ockhady mitt ansigte likt ett hvilt indiskt Yussiib, fodradt med det finasterrösa ärgade?tafts som lätta blå sidensnören fågö ådrorba derunder, 1 hb Du gråter, niadönta?b frågade: han; kan mn kärlek ej göra dig Tycklig tee ;Jg älskar dig ej, Anatölets-svarade jag Jag Vill ej bedraga dig? Du Er briltänt, du är sublim som cavalitr; och du älskar mig; net Vann Huru Tögot Och Stilla mitt bjerta slår, Mina Herver Sjonka I sia förra apathi, och i d tra Moment 47 det ehdast harmen öfver min gemåls Legligenice, som förmöår gifva vin tillvaro nigon impuls, något Sken at Hit, Ack, jag känner det, min död är ära tyrjog här förlorat EraftEf att existera! fd bortdarm? ar otaf omöjligheten att lefva lod: Men madöhhalb nyvgia ;Änatote H sörtväts In, odu känner då intet? Och: jag: förtärs al len glöd, söm din sKörNet opptänder Ochdina blickar nära! Du Festärar tryckningen af min nibd, du tål mina flämmande kyssär — och du älskar Mig dä kämer mtev? men hvad svall jag då göra, a te där 2 kåta letva 4 tället för att dö?, ud k Lär mig älskäl Tär tig fryktas och hofpäs, städas Och Törtviftas låt MigTgenomlöpa hela skalan af sensdtioner IT taken? på dig; ochlåt Jetta äldrig vpphöra, öch söm en slafvintartilhör sin herre, så Vill Ock jag vata din lifegen. Anatole korsade armarne öfver Bröstet; såg på mig med?en Ting detidetrad blick ochzsade ned qväfd stämma: xFarväl, Diegedalsorh ån från ba : der jag? n 3 rage , SOL THURS vbalte d