pDiable! sade han för sig sjelf; jag förstår in!e detta — jag är så varm, som om jig hållit ett kappränningsvad och förlorat det: Men hvad rör mig grefvinnan med sin mint ä tå sainte ny touche? Må hon älska hvem Hon vill, det. är grefvens sak. Hvåd bekyihnår det mig! Jag älskar henne inte, men defiöa Servillier är mig odiös; hvar kan han väl hålla tin med henne? ART ller a Förargad, slög han med ridspögt mot de närmaste träden och fo;tsatte mediterande ochi dåligt lynne sin vig uppåt berget! site os Liksom i ett rus förflöto 1ör mig de nästföljande dagarne och veckorna. Ahatole: vår som ett antändt eldbjul, i. oupphörligt brianahde rörelse, Han älskade mig verkligen; han törstod mitt otillfredsställda bjärtås tombet, han förstod den apethi, hvaruti jag försjönk, Om jag ej uppehölls af ständigt nya emowioner. Så uppfinningsrik gör endast den snni lidel: sen. . Oupphörligt hörde jag tålas Om Honom, och alltid på det sätt, somför 0ss fröntinYiLer eger så mycken charme. Än berättade ih:n att han i pharaobarken vannit eller förlörat oerhörda summor, än hade Han, den magmfikaste ryttare, acqvirerat en raeehist, hvars pris sjelfva storhertigen funnit alltför enormt. Då jag hade förklarat furstens impassibla galatteri för odräglig, och att jag endast kunde röras af en hyllrving, som lik en skyddande kärlek osynligt, omsväfvade mig, så försted Anatole uppfinna tusende medel att obemärkt vara i min närhet och sörja för min c mfort. i Föranstaltade man cn åsneridt, så hände ofta att föraren, hvilken, såsom en betalt Person, ej ådragit sig min uppmirkssihhet, nalkades mig sakta, liksom för att ordna sadeltyget, öch ur. det stora ljusa. skägget, som gjörde honom oigenkänlig. för alla, frågade mig Anatoles blomstrande läppar: madonna,. slår ditt Bjerta? Men. .spart Pörjade Anatoles hyllning väcka