Aftonbladet – 9 december 1850, sida 1

DIOGENAD. ROMAN AF GREFVINNAN IpDUnNA H... H... Öfversättning från Tyskan. O, ban älskade mg ej! Huru kunde ban väl, lik en vanlig mevniske, hungra och törsta, den man, som ett ögonblick förut från mina läppar druckit den första kyssens nektar, som fordrat tystnad af mig för att ej förgås af lycka och selighet! Och ru talade han sjelf ganska gladt om de likgiltigaste eveaementer, berömde theet, och berättade om sina resor comme si de fien NN Åait, och jag, jag, Diogena, satt vid hans sida! Och jag älskade honom! Jag trodde det åtminstone då. O, hvad tror ej ett co:ur eandide Vid sexton år; hved tor ej en Diogens, Lvars vepen ör Jyktan och som af det otevekliga fatvm ör predestinerad att söka den rätte! Mina ögon fylldes ef tirer, jag förmådde ej tal?, jag kunde ingenting svara på allt det förJisdiga, sem grefve Mario, allt det hjert som Bonaven!ura sade mig. vad de tel om min förmyndsre, om hans förmod: de samtycko till vår förening, om mina gods tech hvru Ce borle förvaltas — sf allt detta förstod j:g ingenting. Sådant var ja ock belt indilfereBt mot det enda stora, vår kärlek. Men jo lästre vi voro tillsemmens, ju mera trefve Mario talade med Pornefeld om mina underbafvandes tijlst desto ifrigare lygsnide Bsoaventura de Hsn side att folket hittills blifvit bebonsladt med en exempe lös brist på phiantrepi, med isidusättande ale ja deras iutressen; han frun, att det nödindigaste måste felas Ccim, han talade om ett anlägga skolor, sjukbu; och Gud set icke allt RR nnen ) Se ÅA. B. 2 283 och 286. ,