Aftonbladet – 7 december 1850, sida 1

DIOGENA262. ROMAN AF GREFVINNAN IpDUnNA H.,.. H... Öfversättning från Tyskan. Då försvann hvarje domning, då föll jag min Rosalinda om halsen, lät sadla min häst och stormade stående i sadeln vid Rosalindas sida ut i det fria, i den sköna verldea, der de förtrollande, briljanta, irresist:b!a grefvarne funno: Mitt bjerta slog då börbar!, hela glöden af familjnaturen brarn som en våraning i mina unga ådror. Jag tyckte mig vilja flyga, långt, lång! bort öfver de gamla ekarne, bort öfver gränsorpa af vårt gods, för att söka grefvar, Så måste en flyttii gel vara till mods, hvars vingar man afklipper om våren, cch den mean inspärrar inom burens sbominabla trånghet. Bakom bvarja buske, bakom hvarje häck värtade jag att iå se en ädel greflig ges alt framskymta, och när jag då i stället fann en bondpojke eller någon af våra domestiker, så ö deta decappointement ännu mera den iostinetiva degout, som j:g mot denna kast red np med lifvet hade ärft af mia mi der, Sedan ig då hemi ommit, nitröttad och racd gickade förboppningar, så måste den goda Margaretba tilikalias för att sit:ma med mig och geaom det friska, kalla elemestet resteureca mina uttömda krafter. Hela timmar hade jag van! mig alt vistas i vattaet. Det hade bif vit bomogent med min natur, och jpg tÖrde mig deri med samma välbebag, som ar dra barn förlusta sig på land. Ofta återvärde jag ling! efter midnatt till den kekymrade Do:nefeld, som blek och med hopknäppta bänder tatt framför de folisnter, som blilvit skrifna öfver ) Se A. B. 4 985.