Aftonbladet – 6 december 1850, sida 1

DIOGENA. ROMAN AF GREFVINNAN IDUN H... H... Öfversättning från Tyskan. Förord. Denna skämtande novell, som egentligen är en satir på svulstigheten och den affekterade känslosamheten hos några af sam: tidens författarinnor, gjorde vid sitt utgifvande stort uppseende såsom ett verkligt mästerstycke i sin art och af stor komisk effekt. samt skall af sådan anledning säkert äfven med nöje läsas af svenska publiken. FÖRSTA BOKEN. Det är ett företräde hos gamla adel:ga famil jer, att de medelst sina stamträd kunna skåd: tillbaka i forntiden, hvilken särskildt tillhöj dem, och att de derigenom i sin föreställning förmå till ett helt sammanväfva ödets trådar som för den af ringa börd endast utgörs spridda facta. Verkliga, storartade öden äro öfverhufvud endast aristokratien förbehållna; att ega et öde förutsätter frihet från alla lägre bestyr. ett öde är en vokation, en distinktion; et stort öde förädlar äfven en trög, fåfäng, frivol mMmenniskas lif, det nedfaller från himlen såsom bördens ädla prerogativer, men det måste uppfångas af fina händer, det vill endast nedfall i engelska parker eller på persiska mattor; ty ödet är sjelf en himlens aristokrat. Eller tänk er, att ett stort, gigantiskt, et! exklusift tragiskt öde mnedfölle på en handt: verkares lefnad! Hvad form kunde det vä antaga? Nöden och sorgerna träda för mycke i förgrunden, arbetet dödar all sentimentalitet