Aftonbladet – 5 december 1850, sida 2

nådige herrn, och han skrek fortfarande: Det är ett misstag! Jag är landtrådet vy. L— och konungens vän. Djefvulen skal taga såväl officer som underofficerarel Han begärde penna och bäck för att skrifva till regeringen. Han fick det, och Carl, hans betjent, affärdades genast till stadens president med brefvet; men intet svar följde derpå. Den nådige herrn måste alltså svettas i kurran ända till klockan tio på morgonen föjande dag, då jag erhöll befallning att åter spänna för och hålla med vagnen framför högvakten. Deotta var ej förr verkställdt, än vakten ånyo trädde i gevär och en krets snart slöt sig omkring landtrådet, hvilten två underofficerare utledde och ställde framför en stor halmkärfve, som låg på gatan. I samma ögonblick kom ett regeringsråd, aftog battea och uppläste en konungens befallning, i följd af hvilken landtrådet v. L. för grofva misshandlisgar mot pastorn Thil och dennes dotter skulle först framför högvakten i Stettin fråntagas Meritorden och sedan genom två underofficerare extrajudicialiter och exemplariter afstraffas med 40 prygel. Dåj den nådige herrn ville häremot protestera, slogo, på vakthafvande Aflicerens befailning, sju trumslagaren hvirfvel; hvarefter regeringsrådet ryckte ordensbandet ifrån dilingqven tens hals och två underofficerare nedlade och fasthöllo honom öfver halmkärfven, under det att två andra verkställde bestraffningen. Den nådige herrn skrek och tjöt så, att det hördes igenom alla trumhvirflarne, och då han ändtligen utstått sitt straff, förde honom samma underofficerare, som förrättat exekutionen, åter till vagnen, skuffade honom in i den, och tillropade mig leende: Så, kusk, kör nu hem! Lycklig resa! i Så berättade då, som nu, gamle Frank den tragiska historien, fortfor min vän, och ryktet derom spridde sig öfver hela landet. Ingen beklagade landtrådet, utan alla frö;dade sig och prisade den ädla och modiga prestdottern, hvilken höll sig stilla hemma och låtsade, som om ingenting förefallit. Några dagar efter det landtrådet hemkommit, begaf hon sig likväl till U... och anmodade borgmästaren, att personligen till den olycklige mannen öfverlemna den kungliga skrifvelsen. Dess innehåll har