Aftonbladet – 5 december 1850, sida 2

återkaMadt. Han åtnöjde sig alltså med att som en drömmande vandra åtminstone en gång hvarje dag genom byn; att trånande blicka öfver till prestgården och derjemte efterfråga landtrådets återkomst. Och denne återkom ändtligen efter några dagar — men huru? Rytande af smärta och raseri och utstötande de förfärligaste förbannelser emot konungen och prestdottern, måste han, under det att hans familj störtade ur buset, låta af fem man lyfta sig ur vagnen och bira sig in i sitt rum. fn bedröflig ministerkandidat! Ryktet om hans grymma bestraffning i Stettin utbredde sig snart som en löpeld, icke blott i byn, utan i hela orten. Ty ehuru han vid hårdt straff befallt sia kusk och sin betjent, alt icke omtala den tilldragelse, hvartill de varit vittnen, så retade dock deras herres fortfarande förbannelser mot konungen, hvilken han förut ända till skyarne upphöjt, och hans lidande tillstånd, menniskornas nyfikenhet ända till balft vansinne; och kusken och betjenten måste, antingen de ville eller icke, omtala hvad de sett och hört. j Följande är den sanningsenliga berättelsen af den gamle Frank, som vi sågo vakta gässen vid vägen, och hvilken då som yngling i statsvagn och statslivre körde landtrådet till Stettin. Betjenten är längesedan död. Vi hade icke förr — berättade han — i starkaste traf ankommit till Stettin framför postskrifvarens hus, och landtrådet had2 icke förr sagt sitt namn, än två underofficerare framträdde, af hvilka den ene steg upp i vagnen och satte sig jemte min herre, och den andre jemte mig på kusksätet. Landtrådet protesterade, svor och tog postskrifvaren till vittne, att en gemen karl understått sig tillfoga landtcådet von L— en så oerhörd skymf. Men insen gaf akt derpå, och det dröjde icke länge, örrän underofficern på kusksätet befallde mig tt köra rakt till högvakten. Så snart vi komno dit, trädde bela vakten i gevär och underfficern, som satt jemte min herre, ropade ifrån vagnen: herr löjtnant, här har jag arrestanten! Landtrådet ville nu taga till ordet, men offi:ern afbröt honom och befallde att föra honom n i vaktrummet och låta honom der öfver natten på en britsch kampera tillsammans med soldaterna. Detta behagade alldeles icke den