leende, gömmer ni vackra flickor bakom myrten-buskarne ?) Nu fattade trädgårdsmästaren mod och framställde kort, men med varmt deltazand2 det lidande som den arma flickan undergått: hvarefter konungen, visande med kryckäppen emot myrtenträdet, ropade: Kom, kom fram barn! Man kan föreställa sig, med hvilken åvgest flickan lydde; och denna ångest stegrades ännu mera, då konungen riktade de stora ögonen på henne och i tem!igen sträf ton frågade: Fiicka, hvad söker du här? Hon bleknade och teg ett ögonblick, men fattade sig snart, och gaf det sköna svaret, sem syntes särdeles behaga konungen: Hvad jag arma faderlösa icke annorstödes kan finna, — rättvisal, Konungen log midt och side: Nå, barn, vi vilja se till; gif mig dina akter och kom åter bit i morgon vid denna tid. Jag hade icke trott att karlen var en sådan skurk, mea det är icke första klegomilet, som inlupit emot honom. Nå, i morgen vid dern tid.v Vid dessa ord bortgick den store mannen, vänligt nickande, och lätt kaa man tänka att Sofie följande morgon icke gömde sig b:kom myrtenträdet. Konungzgea lät ock icke länge vänta på sig. M:d de orden mötte han flickan: Det är skändliga saker jag erfarit; men res nu hem, Gu skall erhålla rättvisa, och hvad beträffar tionde kornet, så lemna detta bref tiil landtrådet. Laga, som sagdt, att du kommer bem, annars torde tiden blilva för ling för brudgummen Då hon nu rodnar.d2 och nedslående ögonen emottog brefvet, fortfor konungen: Apropos, huru heter din brudgum? Ack, ers meajestätn, svarade kon, alli mer och mer förlägen, med brudgummen ör det förbi; ty som fadren tviflar att sonen kan blifva hans efterträdare, så Vill hon iche veta af vårt giftermål. Huru heter fadren och hvad är han? Hans namn är Weicher, och han är kunglig iäomästare.N