TÅ vv oc mr, Ö FR te SK TN RS AR YR US BR TR Totalsumma för hela länet: 2115. 806. 1229. 80 RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. I Som underrättelsen i gårdagsbladet angående, ul Islaget i Philipsonska tryckfrihetsmålet i anssende til! brådsken inkommit något ofullständigt, får redakitioI nen till fullständigande af berättelsen tillägga, att v r I notarien Sjöberg dömdes att göra sia vederpart of .Ifentlig afbön, hvarjemte det åtalads tidningsnumre:! Iskulle konfiskeras. De i hufvudsakern ädömda böterna 50 rdr bko skulle i brist af tillgång förvandJias till 49 dygns fängelse vid vatten och bröd samt Iböterna för skymfliga och obevista tillmälen till 2j1i :Idagars enkelt fångelse. Ul — Vi återkomma fill de närmare omständighe,Iterna vid sednaste förhöret i det i måndagens Af Itonblad omtalade målet mellan kronometerfabrikören q Victor Söderberg och gesällen Kahl, hvars karakter i väsendtlig mån blifvit skärpt genom förhandling i I rådstufvurättens 4:de afdelning. I Såsom läsaren torde påminna sig hade hr Södersl berg nekat Kahl att få flytte, hvarföre danne måst ,lanlita lagliga medel för att bli skild från sin mästare. Sedan handelsoch ekononaikollegium ålagt Söderberg att lemna Kahl ett sådant betyg, som han I rättvisligen förtjenat, berättades en deg Felkets Röst, att Kahl i stället för betyg och sina saker, som han T velat afbemta, fått stryk och blifvit misshandlad. Ett Ivar af br Söderbergs arbetare, gesällerna ReuterIdahbl och Bremer, hvilka icke på något sätt blifvit i .Isaken inblandade, företogo sig då att i åtskilliga tidningar uppträda som hr Söderbergs försvarare, i Idet de attesterade, att hr S. icke misshandlat Kahl, men att denne troligen genom dåliga bekantskaper I blifvit tillfogad de blånader, af hvilka han vid läI karebesigtning varit besvärad. Också vitsordade K. Isjelf, att Folkets Röst gjort en oriktig uppgift, då Iden beskyllt hr Söderberg att hafva föröfvat våldet, Iderigenom att Kahl till domstol instämde just en af Idem som varit Söderbergs försvaräre, nemligen BreI mer, för försåtligt öfverfallande, hvilket mål avancerat så långt, att denze Bremer blifvit ålagd att, sedan han hos vederbörande presterskap erhållit undervisning om edens vigt och värde, cch förskaffat sig intyg att han i detta fall egde nöjaktig insigt, gå värjemålsed att han icke vid det ifrågavarand: tillfället öfverfallit Kahl. Emelleriid hade hr Söder berg angifvit Kahl att hafva tillgripit åtskilliga verktyg och mindre urmakare-effekter, hvilka funnits i ett af Kahl begagnadt skrin, som stod qvar i det af Ihr Söderberg till sina arbetares begagrande upplåtne rum, och hvilket skrin; hvars nyckel befanns af K. Ilemnad framme i iummet, förseglats I Kahls frånI varo. Häraf uppstod naturligtvis ett tredje mål, som, efter att först hafva förevarit vid polisen, nu handlägges vid rids ufvurätten, der det för hr Söderbergs sjukdom en lång tid uppsköts. Af hvad i förrgår förekom vid kommissarien Thomassons hörande er for man, att han blifvit anbefalld att åtfölja Kahl,l som i polisen; på grund af ekonomikollegii utslag, äskat handräckning, för att biträda honom att hemta Kehls saker från hr Söderberg. Vid ankomsten befanns skrinet, hvari Kahl förvarade åtskilligt smått, tilläst och försegladt, enligt hvad nu hr Söderberg sjelf uppgaf, af honom i -gesällen Reuterdahlsnärvaro. Hr Söderberg uppgaf, att Kahl vid detta tillfälle kasat upp alltsammans ur skrinet, såsom om han velat bland sina egna småsaker dölja det rom icke tillhörda honom, och att detta förekommits endast genom hr Söderbergs tillsägelse att undersökningen skulle ske med mera rozsgranchet; men l! kommissarien Thomasson förklarade, att Kahl re anl! på förhand sagt, att blott en del af hvad som för S varades i skrinet vore-honom tillhörigt, och att Kahl redan ,urskiljt-en del af de Söderberg tillhöriga saker, innan Söderbörg påyrkat närmare undersökning. För öfrigt uppgatf Thomasson) att de saker, som nu i ett försegladt paket till rätten öfverlemnades, voro de som hr Söderberg då sagt vara honom tillhöriga och derföre af Thomasson blifvit anhållna. När paketet: bröts, gjorde dock hr Söderberg icke anspråk på mer än en del af det deri inneslutna och KahllF påstod att en god del.af dessa ssker voro bans. Det mesta tycktes vara obsatydligheter, då såsom de hufvudsakligaste pjeserna ansågos er liten filklofve,som icke tillhörde hr Söderberg, utan en frin honom flyttad gesäll, ett blåsrör af messing, som Kahl sede sig hafva köpt eaf en flyttad kamrat, hvars namn han uppgaf, men på hvilket Söderberg gjorde anspråk såsom sitt, några Oroar, som Kahl sade sig hafva köpt hos Leja, och några bitär drifstål,, dem han förklarade sig hafva köpt af fabrikör Lindroth, hvilken, händelsevis närvarande, hördes derom och berättade, att Kahl flera gånger köpt sådant stål af honom. I allmänhet tycktes hr Söderberg hafva pretention, att Kahl skulle bevisa sin ärliga åtkomst till de saker, som han påstod vara hans egna och som varit i hans värjo, men på hvilka hr Söderberg nu gjorde anspråk. För öfrigt lade hr Söderberg särdeles vigt dervid, att han, hvilket ock gesällen Reuterdshl, hörd såsom vittne, berättade, tillfrågat Kahl på verkstaden om han hade den omnöämnde filklofyven, och dervid fått ett nekande svar af Kahl till en börjar, men då hr Söderberg sagt: du måste ha den någonstädes?, så hade Kahl svara:: den ligger kanske uppe i skrinet. Då hr Söderberg ville finna en stridighet i uppgifter häruti, förklarade Kahl att ban, tillfrågad nere på verkstaden, trott första frågan hafva afssende på om han der hade verktyget för hand, men att han, så snart han förstått att hr Söderbergs mening var att få veta om Kahl i sina gömmor Hade klofven, genast uppgifvit förhållandet, så vidt det varit möjligt, ty bestämdt visste han icke om kloven låg i skrinet, emedan det varit ganska länge sedan ban p begagnat den. 24 Kahls rättegångsbiträde ville icke anförtro gesäl-v: jen Reuterdahl vittnesed, på den grund att Reuter-8 dahl skulle i målet mellan Kahl och Bremer hafva vittnat stridande mot hvad som för öfrigt i målet förekommit samt dessutom tillsammans med Bremer och Christoffersen undertecknat och i tidningarneinört ett intyg emot Kahl, hvilket också var mot sanningen stridande; men domstolen underkände öc äfsanmärkningen, och Reuterdahls vittnesmål tycktes vara ganska sanningsenligt samt bestriddes icke aflq Kabl, utom i afseenda på en fråga af Söderberg rö5 anda blåsröret, hvilken fråga Kshl sade att Söderberg aldrig framställt. Målet uppsköts på 414 dagar. — Vid rådhusrättens A:de afdelning fortsattes i70 sår ransaknping angående handlanden Blsdlunds afidna bustrus dödssätt. Flere vittoen afhördes utan Itt kunna meddela några andra upplyssingar, än att wustru Bladlund litet emellan varit af starka dryc 32 er öfverlastad; att hon en gång gjort försök att E. thänd: sig lifvet genom dränkning, äfvensom hon ne n gång, då hon lemnat ett af vittnena åtskilliga vi: nedikamenter att begegnas för makarne Bladlunds fa reatur, yttrat angående en liten bit af en bönasY! torlek, som varit hård och till färgen hvit: dethär ir gift, det skall du akta dig för. — I går förevar åter på rådstufvurättens 3:te af 5o då vn AM AA 2 pr SN en SANN fr OL MA ER JA 0 hn AO CP pr be DR Oo