Aftonbladet – 4 december 1850, sida 2

eservation i flere afseenden. Man finner nu Westmanlands Läns Tidning nris 48, 49 en innan insändare, som utförligt upptar den örres artikel, och, i synnerhet hvad läroverks i rågan beträffar, refuterar densamma. Hvar och ;n skall således utan tvifvel finna billigt och naturligt, att då A. B. inrymt en framställning på ena sidan, rum äfven lemnas åt det hufvudsakliga innehållet af en sådan på den anIra, hvilket säkert skall läsas med intresse. — Artikeln i W. L. T., som är undertecknad skolman och varm anhängare af Skolreformens sak, yttrar efter en kort ingress: Vi lemna här helt och hållit åsido de delar af rämnde (A. B:s) artikel, som inr ehålla klander och annärkningar mot regeringsåtgärder i afseende på rent yyrkliga ärender, äfvenså den som röra befordringar ch dylikt så inom kyrkan, som inom ecklesiastikdevartementet sjelft ; dessa åtgärder ligga ej inom vår syncrets ochvi tillåta oss derföre ej något omdöme öfver dem ; vi vilja hålla oss blott och bart till de unkter som röra Elemestarläroverkens angelägenheer, och isynnerhet den pågående skolreformen. — — I lessa delar synes oss den insända artikeln, för att vå förhand våga ett omdöme deröfver, långt ifrån att, åsom Aftonbladet påstår, stödja sig på riktiga sakippgifter, tvertom 4:0 röja en synbar okunnighet m förhållandena, 2:0 på de genom denna okunnighet ippkomna oriktiga föreställningar grunda omdömen, 1n0g skoningslösa och kategoriska för attega så lös srunde Slutligen låter artikelns ton ock hållning ana nindre rena motiver, sådane som t. ex. personlig bitteret mot ståtsrådet Genberg, så framt man icke får förnoda, att någonting ännu värre, såsom t. ex. rea lvilja mot skolreformens framfång, döljer sig bakom masken af en liberalism i frågan, som visar sin nitälskan genom att fordra mera, än hvad bestågnde örhållanden göra möjligt att på en gång utföra. Här landsorten har någon tid ett rykte varit gängse, im en koalition inom det reaktionära prelatpartiet Itt störta den närvarande ecklesiastikministern, för Itt i stället erhålla en man efter sin smak och unler hans auspicier fullständigt återföra läroverken ill den medeltid; hvarur de nyss ntigått — det är ngen omöjlighet, att en sådån plan förefinnes,; lika ltet som det är någon omöjlighet att dylika tidlingsartiklar; som den närvarande utgöra de förelöjande manövrerne. Hvad de verka, något godt för saken verka de icke, i detde blott tjena att väcka missroenda mot en myndighet, af hvilken man kän hopDas någontinr, alldenstund den åtminstöne, i trots af hvad insändaren må säga, tydligt betecknat sin riktning, om den ock i denna riktning hitills främgått hed allt för rädda och varsamma steg — ett fel som föröfrigt ej bör läggas statsrådet Genberg till last, itan det regeringssystem som i allmänhet: följes. Hvad särskildheterne beträffar, så påstår insändaren i Aftonbl. att de från ecklesiastikdepartementet itgångna författningarne i skolfrågan upplöst vårt skolväsende i ett kaotiskt virrvarr, hvaruti man förgäfves söker spåra någon ledande tanke till en blifvande orgånisation ; att skolorna befinna sig i ett upplösningstillstånd ; att ingenting blifvit gjordt för utvidgaride af naturvetenskapernas studium och dem moderna språkbildningen. Med anledning af desse i ins:s tro sanningsenliga föreställningar om tillståndet vid läroverken, uttalar insänd. ett korsfäst, öfver ecklesiastikchefen, som ej genom skyodsamt ufgifvande af en ny skolordning längesedan bringat reda i detta förmodade kaos, samt ett dylikt över lärarepersonalen, som under det sednaste året hat tillräckligt att göra med att efter bästa vettoch förstånd bringa till verkställighet hvad som blifvit dem anbefallt och derföre ej haft hvarken tid eller lust att klandra regeringens författningar, samt påstår, såsom det gemena utrycket faller sig, att de nu fält sin mun tillstoppad med pengar och derföre ej låta så illa om sig som förutn. as. säger vidare att dennå tillstoppning af lärarnes munnär är det enda som vunnits; ty reformen sjelf har ej tagit ett steg framåt, och läroverken äro snarare sämre än bättre i jemförelse med hvad de förr varit. Att det är en stor brist, att ingen allmän skolordning ännu kunnat komma till stånd, det medgifves gerna, men vi anse tillika företaget att utgilva en sådan medföra sådane svårigheter och vara af den omfattning, att dröjsmålet med: dess utgifvande väl kan vara ursäktligt. Hade insändaren betänkt alla dessa svårigbeter,; icke fästat sig vid det, så vidt vi veta, grundlösa ryktet, att ingenting ännä skulle vara gjördt för utarbetande af en dylik reglementarisk författning för skolorna, och framförallt varit fullt opartisk, så tro vi att insändarens åsigter i detta hänseende skulle sammanstämt med våra. Ins:s andra påståenden deremot förråda tydligen, att ins. ej böfattät sig med att taga några närmare notiser om rörKålllandena. Det vöre verkligen allt för bedröfligt om dessa påståenden skulle vara sannfårdiga. Det är visserligen sannt att skolorna på olika ställen antagit olika former; men att man i dessa former ej kan spåra någon ledande tanke till en Blifvande organisation, att skolväsendet upplöst sig i ett virrvarr, är åter en helt och hållet sanningslös uppift. : Huru olika formerna än må vara, hafva de dock det gemensamt att de hvar på sitt sätt bringat regeringens påbud om så väl de båda läroverkens, gymnasiets och skolans, som de båda bi.dningsliniernas förening, samt rättigheten till dispens ifrån de döda språken, för dem som så önska; till verklighet. Dettå; i förening med det i cirkuläret gjorda medgifvandet, att antaga den Nya Elementarskolans form vid alla läroverk, der lärarekollegiet anser dess införande lämpligt, hvilket medgifvande likväl äfven kan tagas som en uttalad önskan, utgör den ledande tanken för läroverkensblifvande organisation. Derefter resonnerar artikeln om de olikheter i form, som den förra insändaren förebrått skolorna såsom ett bevis på deras kaotiska skick, och säger derom: För öfrigt äro formolikheterna ej större, än att de nyuppståndna-skolformerne få rum: under: 2:ne hufvudklesser. På ett ställe har-nemligen lärarepersonalen: varit öfvertygad om klass-systemets företräden fråmför den s. k. Triä läsningen och trött sig kuhnr förenå verkställandet af regeringens påbud med blbehållandet af dettå system; — de hafva då sökt utt efter bästa förstånd ordna läroverket I öfverensstämmelse med dessa: åsigter: På) ett annat ställe har-pluäraliteten af: lärarne-tillbött den:s; k.Nya skolan; de håfva då medvifver ock nit omfattat tillfället att 1 Organisationen åf sitt läroverk värma sig till Elementarskölåns förm. Att man ingenstädes rent af kopierat densamma kommer sig deraf, att denna form bar brister; att man trott sig inse dessa och -efter bästa förstånd sökt afbjelpa dem: Läroverken befiana sig alltså ingalundasi något: upplösningstillstånd, ty läsningarne fortgå hvarthän man än må vända sin blick, efter en ördnad plan, om ock uti denna olikheter förete sig. Lägger mån härtill, att alla lärarekrafter, genom: de utsigter till en ljusare framtid, hvilka de utgångna cirkulären öppnat så för läroverken, som för deras tjenstemän, blifvit väckta till en högre och lifligare verksamhbet, så Crn dA men Ad LR TLRLLAL LISTA sta ARIAL KN 3