Aftonbladet – 3 december 1850, sida 2

betrakta saken, utan hellre ti!lskrifva hans höga ålder och svaghet, hvad andra skulle stämpla som låghet. Emediertid sige höga vederbörande käraf — och utan någon hans antyden, att tiden vore inre att förflytta den gamle risannen, såsom emeritus, på ivdragningsstat — och ämnade han med första i hans ställe föreslå en annan kandidat. Följden af denna landtrådets förklaring låter sg lätt tänka. Den gamle pastorns yrkanden blefvo icke blott afslagna, utan han hotades tilika med ofrivilligt afskedstagande och erhöll en så kallad skrapa af skarpaste art. Jag tänkte det, ropade ban nu i djupaste smärta, — och derföre ville jag icke skrifva, — men j alla tvingade mig dertill Följden af denna bittra sinnesskakning blef, att den gamle mannen miste intaga sjuklägret, i synnerhet sedan den gamle jägmästaren Weiher kommit och såväl för honom, som för Sofie med rå bhjertlöshet förklarat: att nu mera icke vore alt tänka på något giftermål med hans son; ty med en så utfattig flicka Vore denne icke belåten. Blott med en suck svarade den gamle bärpå; men i hans ställe sjöng dottern ut. Hon sade sig hafva väntat detta, men förvånades blott deröfver, — att herr jJägmästaren. icke endast här uttalade detta, utan redan förut öfver allt i byn sagt: får hon de 600 skäpporna korp, vill min Fritz taga henne, — om icke, blifver ingenting af hela saken. Detta hade så djupt förtrutit henne, att, om än kornaffåren lyckligt aflupit, hon sjelf beslutit att icke blifva ett appendix dertill. — Hon albrytas nu sjelf att hela. förhållandet måtte albrytas och hans son icke vidare under någon förevändning besvära henne. Derom kan jungfrun vara förvissad! sade jägmästaren med köld; han skall icke återkomma och gjorde han det, så toge jag min