ter inträdde han åter i rummet med den h7gt rodnande jungfsun unzer 2rmen. Min dotter;, ropade den gamle emot henne, hvad måste jag uppleiva! Du har a!drig för mig förhemligat något och nu döljer du för mi; det allra vig igas e, nemligen att du vill gifta dig! Är det verkligen sant, Sofie? Ja, gode fars, svarade hon öppet, om vi blott visste, hvaraf vi skule lefva; ty uten säker utsigt dertil!, har jag sa:t Fritz, kan gitermål icke komma iråga Nu fattade ynglingen mod och fullföljde: ,Men denna uwusigt har herr psstorn i sina händer; ty om ni lagsöker landtrådet, skall ni erhålla hvad er med lag och rätt tillkommer., Efter lång besinning svarade ändtligen den gamle: Jag vll sova på saken, och han skulJe sannolikt hela sin lefnad sofvit på den, om den lilla dottern lemnat honom någon ro. — Att likväl genast skrida tiil klagan syntes honom halft brottsligt och en förgripe!se emot den vördnad, han trodde sig vara den töge patronen skyldig. Han vile äcnu en gång försöka en ödwjuk skriftlig erinran om ubekommande af den för tio år res!erarde tiondesäden, — hvarvid han höfligt urskuldade: att han framställde denna begäran så lingt före Michaeli, emedaa hans kära dotter vid den tiden ämnade ingå i äkta stånder. Naturligtvis visste den sednare ingenting om detta förtroliga ti ligg, som sedermera kostade henne så många tårar; :nnars hade hon dere mot behörigen protesterat. Men herr patronen gjorde nu som alltid — han svarade icke. Så måste då den gamle bita i det sura äpplet och tillfredsställa den kära dotterns idkeliga uppmaningar. Till regeringskammaren framJemnade han en inlaga emot landtrådet — och på Sofies uttryckliga begäran, fogadestill klagan öfver den innehållna tionden älven-en