Aftonbladet – 3 december 1850, sida 1

GAMLE FRITZ OCH PRESTDOTTERN. EN HITTILLS OKÄND ANEKDOT OM FREDRIK II, MEDDELAD AF WILHELM MEINHOLD. En sommardag år 4821, då jag, nyss blifven rektor i den lilla staden U, reste med min vän pastor N., till hans en half mil ifrån staden belägna annex S..:., stego vi ur vagnen, förl! att gå upp på en liten höjd, hvarifrån man hade en skön utsigt öfver Pommerns största insjö, Frische-haff. Vi hade icke förr börjat vandringen, än min vän N. gjorde mig uppmärksam på en gammal man, som satt på en kullfallen trädstam och med största förnöjelse rökte sin pipa, under det hans gäss betade i den breda byvägens gröna diken. ,Ser du, sade N, denne gamle man är ännu ett lefvande vittne till ett drag af sträng extrajudiciel rättvisa ur Fredrik den stores lefnad. Hör bit, fader Frank, minnes ni ännu, då ni var kusk hos landtrådet och förde honom hem ifrån Stettin ? Skulle jag icke minnas det, ehuru jag då blott var tjugufem år,, svarade den gamle, ödmjukt aftagande sin mössa, Han klagade och jemrade sig väl mycket? frågade min vän vidare. E Det må ni tro, vördige pastors, log den gamle, han skrek hela vägen förfärligt och isynnerhet då vi körde öfver tallrötterna i kobagen råmade han som min husbondes svarta oxe., Ja, ni ler nu, fader Frankv, fortfor min vän; men egentligen hade ni bordt dela er herres öde; ty jag kan aldrig förlåta, att ni bjelpte till att bära den gamle postorp, en af mina företrädare, med de sjuka ögonen och döende, ur huset och satte honom i den brännande och bländande golen!y —