Aftonbladet – 3 december 1850, sida 1

jägmästare efter fadren. Under sid:ne omstöndigheter var för närvarande icke att tänka på giftermål. Men, som vanligt, lät den förälskade Fritz icke afskräcka sig. Då han engång skjutit cch förärat den gamle pastorn, eller rättare dennes dotter en hare och några skogsdufvor, och flickan, då -bon icke hade annat, derför gifvit honom en ros, så ensåg han detta för en kärleksförklaripg och bad med glödande känsla, att hon äfvenså skulle skånka honom hjerta och hand. Den förståndiga flickan sökte då afråda dårskapen genom frågan, hvsarpå han tänkte gifta sig och hvarmed ban ville försörja sig sjelf och hustru? Fritz ver likväl genast till reds med svar. .Någotr, sade han, char jag väl, och ni, käraste mam:se!l Sofi, kunde hafva tre gånger få mycket, om ni blott ville.s Jag? — det vore besynnerlig!!s sv rade flickan. Nå, er far säger ju, att landtiådet är honom skyldig tionde-korn för tioår. Det gör, efter 60 skäppor årligen, 600 sköppor, hvi ket efter gångbart pris, 4 ihaler 8 groschen för sköpp:n, belöper sig i penningar til 800 theter. Dermed och med det ringa jag eger kunde vi arrendera ett kemman eller en ujord i grenskapet, och om än jag icke får förordnande alt förrätta min fars tjenst, hvilket jag hoppas, dock lefva lyckliga som man och hustr u.n Leende förkastsd2 Sofie denna id och förgrenade, att snarare kunde den unga mannen skaka hve!e ifrån sina bokträn, än hennes far korn eller penningar ur land:rådets fickor. Men paren slog deck i hemlighet rötter ji flickans hufvud. Flon uppfordrade fadren, att ändtligen alvarligt tillhålla Jandirådet fulgörs sin skyldighet; ty om hon engång efterlemna des fattig och faderlös, skulle den öfvermodig och känslolöse mannen icke keala henne e