Aftonbladet – 3 december 1850, sida 1

Re ———————-—-——— -::s-—Ä ?——.:ze— Ö.? —K veva Jag måste väl, ropade den gamle, visande med sin käpp på en närbelägen trädgård. Ser ni, der bakom det valnötsträdet stora stod landtrådet med kikaren och hade vi icke satt den gamle herrn der han befallt, så hade han pryglat oss till döds. Likväl bar det gjort mig ondt och skall jag ångra det så länge jag lefver. Aldrig kan jag se stället utan att sucka. Der, just der nu min grå gåsbonde går, stod hans stol, och der dog han efter en fjerdedels timma.n Läsaren torde icke undra, att jag efter dessa preliminärer blef ganska nyfiken och vi hade icke förr lemnat den gamle gässvaktaren än min vän, på min begäran, meddelade mig följande: Landtrådet v. L..., om hvilken den gamle Frank talade, var en gång egare till herregodset på hvars grund och mark vi nu befinna oss. Vid ett tillfälle då Fredrik II på en resa sträckt högra foten ur led, hade landtrådet blifvit af denne fördelaktigt känd och sedermera hans vän. De närmare omständigheterna härvid äro så intressanta, att de förtjena omtalas. Konungen, under det att han framför amtshuset i P..., väntade på nya hästars förspänning, samtalade med byfogden och då han såg några herrar i officersuniform stå på vördnadsfullt afstånd, frågade han mannen: Hvyar dessa officerare tjenstgjorde? Byfogden, som icke visste det, men hört, att konungen tyckte om ett bestämdt och prompt svar, sade med djup bugning: ,Vid ers majestäts regimenten, hvarpå konungen lika prompt svarade: fårhufvud, att de icke äro dina stalldrängar, är Jätt att se; men hvar är landtrådet? . Denne hade något fördröjt sig och kom, just då konungen frågade efter honom, framkörande i sådan karrier, att kusken jagade emot en liksten, hvilken, bestämd för en afliden prests graf, blifvit dagen förut lagd på byvägen. Ögon