Aftonbladet – 2 december 1850, sida 2

medel och annan oundgänglig nödtorft, såsom tvätt, uppassning, sylön m. m. under vistelse vid universitetet ådragito. Härvid hafve vi endast att fråga, om ej vad från rektors dom får ega rum? samt, i sådan händelse, till hvilken domstol vad eger rum, sedan den konsistoriella jurisdiktionen blifvit upphäfven? Den sista paragrafen i disciplinärstadgan, och således i hela konstitutionsförslaget, är följande: Uigifver studerande, ehuru han myndig vore, så länge han under universitetets disciplinär jurisdietion lyder, löpande förskrifning; vare den krafilös; så ock borgensförbindelse, som han ingåt!,. Ensamt denna paragraf visar, att, såsom vi ofvanför sagt, vederbörandes mening varit att för ständerna framlägga närvarande konstitutionsförslag; ty denna paragraf innebär en föränlring af grundlag, hvilken icke kan ega rum utan ständernas hörande och bifall. Emeilertid synes ett sådant bifall icke kunna väntas, ehuru vi gerna tro, att vederbörande med denna lagparagraf haft en välmenande afsigt. Hvad förnuft vore väl deri, att tillåta en bondeson vid första myndiga år, efter hvad svensk lag bestämmer, sjelfständigt handhafva sin egeadom, och deremct vägra et studerande detsamma, som med samma å!tder förenar bildningens företräde? Man behöfver blott föreställa sig en student, som är brukspatron, hvilket mera än en gång inträffat: han eger efter allmän svensk lag, så snart han är myndig, rättighet att sjelf förvalta brukets affirer, men skulle kunna, kanhända till och med vid tjugufem års ålder, af discipiinärlagen -vid den akademi, der han vistas under terminerna för att fullända sin bildning, hindras från att utgifva en skuldsedel eller ingå en borgensförbindelse för en annan, till ex. behöfvande kamrat? Denna förutsättning af lagstiftaren såsom. svensk man är mera än beskedlig. Vi gå nu att i största kortbet redogöra för konsistorii underdåniga betänkande om konstitutionsförslaget. Detta betänkande har i slimänhet blifvit affattadt i mera liberal anda än man på förhand förmodat eller hoppats. Fiera af de anmärkningar, deri blifvit gjorda, syfta åt samma håll som de, hvilka vi här tillåtit oss. Särskildt förtjenar följande att nämnas. De filosofiska för-examina, som i stedgarne blifvit föreslagna, hafva med skäl blifvit af konsistorium ogillade, dels derföre, att de synas onödige, så framt studentexamen handhafves med tillbörligt allvar, dels derföre, (att dessa examinas tillägg till förut befintliga !skulle betydligt öka det redan till sin höjd uppdrifna examensväsendet. Likväl gjordes ett undantag för theologiska fakulteten, som, ifrigt åstundande en preliminär-examep, fick sig en sådan förbehållen enligt flesta rösterna. En ledamot af medicinska fakulteten, professor Hvasser, har väl och grundligt motiverat ett förslag till borttagande af den s. k. medikofilosofiska examen, hvilken gemenligen kostar två jeller tre års förberedelse, utan speciell nytta för påföljande medicinska studier. Med afseende på juridiska examen har konsistorii pluralitet yttrat sig mob kameralexamens bibehållande. Stadgarne föreskrifva i kansliexamens ställe en administraiif examen: konsistorium har gillat och förordat detta ändringsförslag. Mot adjunkturernas ambulation har konsistorivm yttrat sig bestämdt och energiskt; äfven har konsistorium ansett tillägg af föreläsningsskyldighet till adjunkturens förut befintliga åligganden utan lönförhöjning orimlig. Om Idiseiplinärstadgan gäller, att konsistorium ur densamma sökt bortplccka allt, som den ansett svarare härando till den a!!männa lagens bestämningar. Stadgarne tillägga kansiern rättighet (att i högsta instansen religera för alltid: denna orimliga myndigbet, som kan göra en studerande person för lifstid otjenlig och oberättigad att inträda i statens tjenst, har konsistorium bestämdt ogillat. Rörande stadgan, som i förbjuder hemliga sällskaper, har konsistorium licke i studentlifvets företeelser hitltilledags kunnat fiena en sådan lagparagraf af nöden påkailad. Vi hafve i början, såsom läsaren torde erlinra sig, ämnat in extenso anföra en viss konsistoriiledamots, professor Lindblads, betänkande om kansleriatet; men då vi efteråt finna, att detta betänkande skulle komma att upptaga !nog stort rum i tidningen, afstå vi från denna föresatts, och tro oss göra tillfyllest för läsarens intresse, om vi omnämna tendensen a! nämnde betänkande. Professor Lindblad be-Isvärar sig öfver att kansleriatet nu är ett embete utan ansvar, emedan en furste icke kar göras till en ansvarig person; och föreslår att i dess ställe, den kansleren närmast underordnade tjenstemannen, nemligen kenslerssekre:eraren, måtte göras ansvarig. Denna fasor att betrakta och omorda saken får man vä Haga såsom ett underdånigt och mera artig! sätt att fästa vederbörandes uppmärksamhbe på det opassande och ändamålsvidriga deri, at kansleriatet beklädes af en furste. Vi märke, att denna artikel redan blifvi I något längre än vi tillämnat, och sluta bär. I medelst vår granskning af konstitutionsförsla: get; men skole inom kort, i en särskild be: Itraktelse, återkomma till deb akademiska kan. I sleriatet. Koleran. I — Rapport om kholeran i Götheborg ech dess förstäder: