Aftonbladet – 30 november 1850, sida 1

annars att beklega er? Var icke vår föda tiotusende gånger bättre, än isråeliternis vämjeliga manna i öknen? Her ni icke för hela lifstiden mättat er med polenta, macaroni, salami — kostligt vin — och Gud vwet allt. Ingenting saknades, utom en mugg skummande öl. Men pligten gick dock öfverallt annat — den bjöd oss troget uthärda, till dess vi ändtligen anöstes — Sen hit! Der ligger stranden fremföre oss och der blixtra våra tyska krigskamraters vapen emot oss. Lustigt, Dittel! Allt är nu glömdt och förlåtit !, Hel!sa signora Miranda Mirandoliri från mig, sade Bachmair på itzlienska till rödderne, hvilka nu med båten landade. Känrer äfven ni den lätta lärkan?, sade en af de sednare lewude. Med sin såvg och sira driller bar bon redan piockatfjidrarne ef mången jik ölskere.n Äfken jag afskudd:r mig nu Venedigs stoft — sade B:chbmsir leende och sp-ang i land, der hans kamrater ordnade sig till afmarsch. Tio månader her jag tilibragt på bögskolan i östaden och stkert skola de för mig medföra bytta och lärdom för hela lifvet. sFramåt, marsch! kommendersd2 ru korpral Dechsel med ljudlig, glödjefull stän me. pLefve våra kamrater! Lefse Tysklerd, Stejermark och korpral Dech e:lo — inföllo nu i chorus de efiögande stejermarkarne, jublande. SLUT. ET RUNO CCH SAGOSKÖRD UTI FISLAND. Tre stuera de br: Saucho, Rotbman cch Rucböck hafva öreiegit en 1esa i Fiwerd för dette änden ät, och nu ifeifvit sina berättelser derom till Finska Listeraturäl:skapet. De hafva tjort samlir gar af singer, sasor, gåtor och ordspråk, som men Or kammastt empa värderika upplystirgsr Cm den gamla finska higtorien,