Aftonbladet – 30 november 1850, sida 1

ställas inför krigsrätt. Men er, mina signori — han vände sig till de bestörta och förligna italienarne — har jag en sak af vigt att meddela, som kadetten skall öfversätta på er rotvälska. Icke att jag byser misstroende; men krigsbruk fordrar, att man för alla händelser söker ställa sig i säkerhet. Derföre uppmanar och varnar jag, att j icke, förr än vi blifvit satta i land, öppnen och beträden kruttornet. Så länge måsten j bafva tål: mod, cch utan vidare upplysning förklarar jag, att Venedigs förvarande eller undergång beror på detta dröjsmål. Addio, addio signoril, Bort flöt nu den lilla besättningen i det så länge och modigt innehafda tornet San-Spirito. Snart lemnade den Venedigs murar bakom sig och framträngde på lagunernas vattenvåg. Hittills hade Dittel setat stum, sluten och med böjdt bufvud emellan sina kamrater; men plötsligt begagnande ett obevakadt ögonblick reste han sig upp, utdarröjde med våld hvarje binder och sprang i sjön. Men lika hastigt bade flera härder fattat honom, och oaktadt z:lt motstånd uppdragit honom i båten, der de nedbäddade honom på bottnen. Bevaken Lonom noga, befalde Dechsel; ör öfrigt toråe det kalla badet varit honom nyttigt, såsom afkylande hans heta blod. Emel!ertid her karlen bjertat på rätt ställe, det måste man tillstå. Derföre skall ock den öfverstådda ingesten och vattendepet blifva hans enda straff. Med den hotade krigsrätten var icke så allvarligt menadt. Jag hade sjelf nog att göra, för att icke högt skraits, då herrar venetianer så bastigt gjorde kusch, Hade jag ieke tillika mist förarga mig öfver er feghet, skulle komedien blifvit fullkomlig. Huru gerna önskade jag se de alnslånga ansigten herrar venetianer skola göra, då de vilja skatta honung ur den för full ansedda bikupan och ieke finna annat än tomma vaxceller.