Aftonbladet – 29 november 1850, sida 2

icke dö, älskads! svarade Miranda leende; snarare börja ett nytt, skönare lif., Ni tror då icke att Gyldene Engeln skall flyga i luften, då man antänder krutet i SanSpirito? frågade kadetten drömmande. Flyga? — Gyldene Eageln?, sade Miranda förvånad. Hvad vill ni säga dermeåt Korporal Dechsel har hotat, svarade Guido, att spränge kruttorneti luften, så snart jag öfver permissionstiden uteblilver. Blott ett skrämskotil log Miranda. Tro mig, för en enda ung och — förlåt mig — obetydlig menniskas skull, offrar ingen sitt ege: och nio andras HilD O, ni känner icke vår korporal! sade kadetten, skakande på hufvudet, Vid alla halgon försäkrar jag er — han håller ord.n Och det säger ni mig nu först?, ropade Mirazd2, som plötsligt öfvergick ifrån förra säkerhbeten, till största modltöshet. Och uni dröjer ännu längre bär ? fortfor hon med bäfvande stämma. Fly, olyckligeln Hennes fasa förvandlades till vrede och förtviflan. ,Fort, skögglöse gossel skrek hon med gäll ton och hennes ögon slungade förkrossande blixtar. Går du ännu icke, nedrige förrädare, mördarel — Guitarrena flög som en borib emot den bestörte ynglingen, som tålig uthärdade första bombardementet, hvartill ytterligare begagnades alla på bordet befintliga projektiler. Kadetten stod som en förstenad bild. Icke mera den hänförande, oemotståndliga Mivanda -— utan en vanställd, rasande furie störtade nu löst på honom med utsperrade fingrar, för att på hans ögon företaga en smärtsam operation. För denna otvetydiga kärletoförktaring flyktade nu Baehmair lika hastigt, som en gång Josef för Potifars hustru. Knappt var yngliogen utur rummet, förr än signor Negretti stack hufvudet in genom en annan dörr. Har den tyske kramsfågeln lyckligt fastnata på limstången?, frågade han hånande. Dock, hvad ser jag ? — Förundrad blickade han på