Aftonbladet – 29 november 1850, sida 2

Då väckte plötsligt klockans slag kadetten ur bans berusning. Min Gud! ropade han, häftigt uppspringande; var det sex? O, då måste jag flyga! Lef väl, älskade Miranda! Huru gerna stadna de jag bärl Och hvem hindrar er derifrån? frågade Miranda bittert. Ea legd kackis, en tyrannslafs befallning! Är ni då så helt och hållet ett urverk, som man efter behag ställer fortare eller s2ktare. Har ni då ingen gnista af den frihetskänsla, som blifvit sjelfva de oförnuftiga djuren förlänad? Krappt en gång i veckan, och då på en timma, tillåter eder fångvaktare er att lemna det mörka fängelset, och lydig den onaturliga befallniogen återvänder ni dit. Ni har försäkrat, svurit, att ni isgenstådes dröjer beilre än hos mig, sagi att ni älskar mig...p, ,Tiliber, dyrkar er!, inföll den kärleksdruckne kade:ten. Huru kan jag tro detn, fortfor skådespelerskar, då fruktan för österrikiske käppen är större, än er kärlek ? Stöva, himmelska Miranda! Om jag vore förvissad om er genkärlek), suckade kadetten, så skulle — så lofvar jag — så — han stammade, ;Hvad vill ni lofva?a frågade Miranda, numera viss om sin seger. Att jag hädanefter vill och skall vara er saf, hörjada eldigt dan med romanspråket något förtrogne ynglingen. Ena slaf kan jag aldrig älskan, sade Miranda stolt. ,Blott en fri — hör ni? — blott en fullkomligt fri man förtjenar att älskas af en republikens dotter. Först måste jag af er emottaga bevis, att ni är värd min kärlek, äfvensom friheten.n Och hvilket bevis fordrar ni?, frågade ynglingen. Först alt ni nu åtminstone ännu en timma stadnar hos mign, svarade Miranda. ,Sedan komma vi nog öfverens om det öfriga. Godil, sade Bachmair hänförd. Icke blott en timma — hela mitt )if vill jag tillbringa hos er. Hvilken död kunde vara skönare, än alt dö, förenad msd er?n