Aftonbladet – 29 november 1850, sida 1

KRUTTORNET I SAN-SPIRITO I VENEDIG, ) BERÄTTELSE AF G. NIER ITZ. Jesus, Maria ! sade flickan darrande. För maten kan jag ansvara; men icke för bränvinet och vinet. För dessa borgar jag, sade uppassaren bleknande; men huru det är med maten vet jag icke.n Då j icke ären fullkomligt säkra på er saka, afgjorde kadetten, så skall en af er genast begifva sig åter till värdshuset och der tillkännagifva vårt beslut. Vi vänta att äta och dricka till dess denne återkommer.s Under det nu flickan for fram och åter till värdshuset, vände sig soldaten Dittel till sin korporal. Herr korporall sade han hemligt; låt mig i Guds namn äta och dricka. Jag f uktar mindre för italienarnes gift än för deras flickors falskhet.n Jag tror det, stackars gosse!s svarade Dechsel. Men nu måste jag tillse, att intet får af min lilla bjord går förloradt. Tålamod! Snart får du tillfredsställa din matlust. Så länge min husbonde har uppdraget att besörja er mathållning,, förklarade den återkomna flickan, kunnen j vara utan all oro och fara. Då hans värdshus ofelbart skulle flyga i luften med tornet San Spirito, så aktar han sig säkert för att blanda något skadligt i er mat och dryck. Oaktadt denna försäkran nödgade dock österrikarne de begge italienarne att deltaga i deras måltid — en försigtighet, hvilken framgent dagligen iakttogs. Annu voro icke de bestämda två timmarne efter måltiden förlidna, då Bachmair gjorde en häftig rörelse, grep sig med handen i venstra sidan och ropade i smärtsam ton: Ack, ett stygn! ännu ett! en förfärlig slitning ! ) Se A. B. M 277 och 278,