Aftonbladet – 29 november 1850, sida 1

lröjde att efterkomma Dechsels befallning, natt en halfrökt, jag vet icke buru, men vill ej försvära det, förirrat sig ... Dechsels fingrar kommo kadettens till bjelp och befordrade verkligen tre hela cigarrer i dagsjuset. Ertappad!s ropade korporalen. Är det en halfrökt, herr vindböjtel?, ij På min äral svarade Bachmair förlägen, icke för att röka här medtog jag cigarrerna. Jag hade icke bjerta till att bortkasta dem. Och huru är. det möjhbgt att röka här utan att blifva upptäckt ? I kanalen med detre Adams-äpplenal sade korporalen strängt, närmande sig kanalen med cigarrerna i hand. HKadetten följde honom. Skada om de sköna cigarrerna! sade han suckande. Äkta havannah! Korporal, försök dem! Om ni satte er i aktern och på botten af den på tre sidor tätt tilislutna gondolen, så ser jag ingen möjlighet att en gnista kunde flyga öfver till Ean Spirito.n Dechsel kastade en lång blick på cigarrerna och ur hans ögon strålade omisskänneligt den häftigaste begärelse. ,Satan! mumlade han, vik bort och fresta mig icke! Skulle jag, gamle Adam, låta förföra mig af en 49:årig Eva i byxor? Huru ginge det då med subordinationen och mitt anseende? Det skulle derigenom stiga ännu högrep, inföll frestaren, och lydnaden för edia befallningar skulle blifva oinskränkt, om ni tillät edra underlydande att dagligen här i gondolen hvardera röka blott en enda c.garr. Det skulle åstadkomma en helsosam förändring i vårt dagliga enahanda och stilsätta ert manskap till fortsatt uthärdande. Vår Diltel, till exempel, skulle glömma sin harm, så snart ni i tobakspipan skänkte honom en annan älskariona: sEn pipa tobak är mig kärare än (vå Ci garrer, tillstod korporalen. Också är dervid mindre fara, om pipan bar ett väl til!slutande lock, som t. ex. min, hvilken nu så många månader icke känt det kära doftet af minsta karduskorn. Men om jag nu på försök skulle röka en cigarr i gondulen, så sker det på ert ansvar, kadett Eva.n