Aftonbladet – 29 november 1850, sida 1

Flickan åberopade alla helgon och besvor österrikarne att ieke förhasta sig. Uppassaren stirrade ljudlös på det förfärliga tornet. Dechsel svor och hans folk stodo stela af fasa. Blott Dittel förblef oförändrad. Med afmätta steg närmade han sig den brinnande luntan, fattade den och afbidade korporalens vidare befallning. Jag känner mig nu bättre,, sade kadetten; pstygnet och slitningen har gått öfver. Jagär ledsen om jag verkligen förskräckt er. Forskande blickade korporalen ynglingen i ansigtet. Kadett Bachmair, sade han med strängt allvar; akta er att fresta djefvulen! Drif icke skämt med sådant, som kan bringa olycka icke blott öfver er och oss, utan öfver edra föräldrar och ert fädernesland. Betänk att ännu ryka deana stads gator af våra landsmäns blod, och att alltså skämt här icke är tillbörligt! Denna varning föll icke på ofruktbar mark, emedan Bachmair verkligen uppdiktat hela illamåendet. Nu och allt framgent erhöll den något lättsinnige unge mannen tillfälle att under Dechsels ledning och uppsigt tillegna sig lifvets allvar och nödig ståndaktigiet i det goda. Korporalen var ett verkligt mönster för kommendanter. Outtröttligt var hans vakande öfver den honom anförtrodda posten och sina underlydande. Derföre fördelade han ock lika samvetsgrannt som strängt de spirituösa dryckerna efter hvars och ens behof, hvarigenom han förekom hvarje berusning och sig deraf föranledande oordning. Han föregick sjelf i detta afseende med godt exempel. Venetianerne voro imedlertid förtviflade öfver den aldrig slumrande vaksamheten och fastheten hos en simpel korporal, som visste att gäcka alla deras listigt anlagda planer, för att bekomma kruttornet i deras våld. V. Veckor, ja månader efter månader förgingo utan att det minsta förändrat sig i området a! tornet San Spirito. Under det att i Venedig österrikiska regeringen blifvit fördrifven och en ny af folket insatt; under det att partierns utfäktade sina strider, de rika måste med sina