— Af de tal, som vexlats emellan Konunsen, Kongl. familjen samt Riksens Ständers dejutationer, meddela vi här de svar som Hans Maj:t Konungen afgilvit till dessa. De voro öljande: Till Bidderskapet och Adeln. De tänkesätt j nu yttrat, å Ridderskapet och Alelns vägnar, äro mig redan kända, och jag är öfvertyged att alltid fiona dem oförändrade. Rika ningen innebära en liflig väckelse till ädelt handingssätt och Sveriges höäfder vittna derom, att det rf Ridderskapet och Adeln sf sina förfåder emotagit, manar till ett värdigt uppfyllande af pligterna not Konung och Fosterland. Med tacksamhet emottager jag edra lyckönskninsar, med anledning af min sous, Kronpprinsens, förnälning. Lika dyrbar för Fadren som för Konungen nar denna föreving skänkt mig en ny och älskad loiler, på samma gång den åt fosterlandet gifver örhoppning om kommande dagars stadgade trygghet. Jag omfattar med nöje detta tillfälle att försäkra Ridderskapet och Adeln om min fortfarande välvilja och synnerliga bevågenhet Till Presteståndet. Jag emottager med uppriktig tacksamhet den belsning och de lyckönskningar, som det vördiga Presteståndet till mig hembär. Den lifliga tillfredsställelse jag erfar öfver min sons förening med en furstinna, som redan tillvunnit sig min ömhet, ökas ännu af edert varma deltagande. Presteståndets heliga kall eger i våra tider en förnyad vigt. Den oro, som uppenbarat sig i så många riktningar, har sitt upphof i en vacklande tillit till Försynen och ett beklagligt urderkännände af religionens oförgängliga sanningar. Sveriges aktade Presterskap skall egna oafbrutna bemödanden att sprida sana upplysning och återväcka tron, der den slumrat. Depna ädla verksamhet eger lika anspråk på Konungens och Folkets erkänsi. Jag ber Himlen välsigna edra förestående öfverliggningar om ett älskadt fosterlands angelägenheter, och försäkrar Presteståndet om min fortfarande välvilja och synnerliga bevågenhet.