ändtligen blifvit insläppt och berättat hvad han sett och upplefvat, fortfor ben: ;Hvad tänker ni göra, gemla vän Dechsel? Säkert skola de trolösa venetianerne äfven söka öfverrumpla er. Tror ni er stark nog att bibehålla och försvara er post, tilldess förstärkning kan ankomma? Så vidt jag vet, har ni blott nio man under ert befäl.n Dessa äro mer än tillräckligan, syarade Dechsel, för att gifva alla italienare en knäpp på näsan. För närvarande äro v. fredade och säkra för dem. Ty först, om emot förrecdan våra trupper skule komma till korta, skola de rycka oss på lifvet. Men något kunna vi nu under tiden besörjo. Herr Guido! Ni är ju väl bevandrad i att skritv2 och teckna, äfvensom i italienskop. Der hemma bar jag ju ofta sett er sitta vid ritbrädet och hört er pladdra rotvälska. Jag will nu eunlita er konsifärdighet, ty på någon sömn under det återstående af natten är icke att tänka Korporalen hade så vida sagt sent, att det allt mer och mer i staden sig utbredande larmet, med skriande och skjutande, verkligen icke framträngde till närheten af San-Spirito. Då dagen grydde samlade Dechsel sitt manskap omkring sig. Kamraterly sade ban; må tärningen falla buru den vill, så veckla och vika viieke ifrån vår post. ÖOin vi icke visa oss fega, hafva vi ingenting att frukta, allreminst af dessa storekröflande venetianer. Men ru anser j:g tiden vara inne att xi uthinga vår skylt. Herr Guido, hemta hit er kons 28, så skola vi fästa den här på stången. Bacbmarr gick in i vsktrummet, som var beläget i sjelfva tornet, och återkom snart med en af fyra hvita peppersark semmanklistrad af lång fyrkant, på bvilken med svart bläck målade stora bokstäfver och siffror stod på italienska skrifvet: