Miranda ögonblickligt ur gondolen och försvunnen. Hi. Bachmair lät nu gondolen glida in i en annan kanal, hvilken han trodde leda närmare till Lagunerna, då plötsligt en sträf röst på god stejermarksk dialekt ropade: Halt! Wer da? Ynglingen blef nu lika förtjust som Columbus, då efter en lång, farlig fård utkiken uti mastkorgen ropade: Land, land! Schwarzenberg och Olmäz! svarade Bachmair högt, med det af honom kända fältropet för dagen. Sedan uppblickade han nyfiken. Gondoien dref emot en bred trappa, som ledde till en litenförgård, hvilken åt kanalsidan var spärrad af ett starkt jerngaller. I gå:dens bakgrund reste sig i luften en hög tornlik byggaad. Kadetten fästade gondolen, kastade af sig teaterkappan, sprang uppföre trappstegen och sade till den bakom gallerporten stående skyldtvakten: Kamrat, säg mig, hvar är jag? Vid Spiritop, svarade stejermarkaren 1leende. Hvad vill du? Telar du rent språk ?s Hvem förer här befälet öfver vakten ?, frågade Bachmair. . Korporal Dechsel af fjerde kompanietn, svarade skyldtposter. Han står der uppe på tornets. spets, för att åskåda spektaklet i staden. Han har nyckeln till porten, och vill niin. . D Korporal Dechsell,ropade nu Bachmair med höjd röst. Dechsel, kära Dechsel! Keadetten Guido Bachmair begär inträde. Ilan bar något vigtligt att meddela er. Kasta ned nyekeln, ty hvarje ögonblicks uppskof ökar faran. Oaktadt denna ifriga bön och Biechmairs brinnande åtrå att se sig inom det skyddande gallret, skyndade sig dock Dechsel icke särdeles att efterkomma kadettens önskan. Då denne