Litteratur. Magnus Martin af Pontins Samlade Skrifter, första bandet, är titeln på ett arbete, som nyligen blifvit synligt i bokhandeln. Ifrågavarande del innehåller tvenne afdelningar; den första upptagande anteckningar öfver politiska shändelser och naturhistoriska föremål,, dem författaren samlat under åtskilliga resor inom fådernes!andet; den sednare bestående af tvenne utförda lefnadsskildringar öfver de frejdade vetenskapsmännen Olof Swartz och Jacob Berzelius. Anteckningarna, synnerligast de som röra kronprinsen Carl August, äro särdeles intressanta, och dessutom vigtiga blad till 1810 års historia, framförallt då man tager i betraktande, att författaren, hr medicinalrådet Pontin, var en af de läkare, som regeringen afsände till Qvidingehed, att der, såsom det heter i den officiela skrifvelsen, om obduktionen af högstsalig H. K. H. Kronprinsens lik besörja och derom ofördröjligen underdånig rapport ingifvam. Vid hans ankomst till stället var liköppnirgen redan verkställd, och på ett sätt, som är nog allmänt kändt, för att ej behöfva vidare upprepas. Emellertid är författaren en af dem, som med bestämdhet bortvisa ryktet om hemliga stämplingar och förgiftningsförsök, likväl ej på det öfvertygande sätt, som hade varit att önska, för att med ens få ett slut på de mörka misstankarne. Anbefalld att medfölja den ambassad, hvilken af vederbörande utsågs att emottaga kronprinsen Carl Johan i Helsingborg den 20 Oktober 1810, har författaren med mästarhand gifvit oss en expos af det lysande tillfället, då den utkorade thronföljaren första gårgen landsteg på stranden af sitt nya fädernesland. De i arbetet införda lefnadsteckningarna äro klara, troget återgifvande speglar, i hvilka vi återfinna tvenne stora och ljusa andar jemte taflan af deras verksamhet. Särdeles lyckad är Berzelii helgjutna bild. Vi finna honom der, såsom han icke längesedan stod midt ibland oss, en lagerkransad siare, som med sin trollstaf öppnar vetandets guldgrufvor, för att sedan med den vises glädje utdela de skiftande skatterna. Litteraturens vänner skola deruti säkert instämma med recensenten: att ifrågavarande arbete af br Pontin är en vinst för vår litteratur, genom varma och ädla tankar, inrymda uti ett bildrikt, blomstrande och rent språk. Ett bevis på vår författares förmåga att snillrikt och lefvande åskådliggöra intressanta momenter af sitt lif, må här anföras. Det torde ock gifva någon id om sjelfva arbetet: Sällskapskretsar utom staden (Örebro) var mindre tillgängliga för hof-främlingar, denna politiska tid. Dock funnos de som voro ganska inbjudande, af hvilka jag blott vill omtala en kallelse till Kumla prestgård, af d. v. pastor Fr. M; Franzen. Först var det mig kärt att derstädes fiana huru han, med peetisk smsk, behandlat sin företrädares, biskop Rosensteizs sköna skapelser af trädgårds-anläggningar, så att en park sträckte sig ända in på den gamla kyrkogården. Dernäst infördt i ett valdt och talrikt sällskap af hof-folk, riksdegsmän och Örebro stadsbor, fick jag min plats vid bordet visst icke i det högsäte min granndam bort lyfta mig till, men likväl vid hennes sida. Hon var nemligen ett medelålders fruntimmer i en grå sidenklädning och för