Till H. M. Enkedrottningen, af H. Ex. Herr Landtmarskalken. Stormäktigsta, Allernådigsta Drottning! Ridderskapet och Adeln anhåller underdånigast, att få inför E. K. M. nedlägga försäkringar om sin djupa vördnad och orubbliga tillgifvenhet. E. K. M. kan icke vara okunnig om den kärlek, som Svenska folket för E. K. M. hyser. Den fortlefver, alltid lika varm och uppriktig, i hvarje undersätes bjerta, och är oskiljaktigt förenad med den sanna beundran och innerliga tacksamhet, hvarmed folket mianes och välsignar den store oförgätlige Konung, hvilken under loppet af mera än ett fjerdedels århundrade ledde Sveriges öden och bragte vårt Fådernesland till ära, anseende och välstånd. E. K. M. eger, vid Sin lefnads afton, rika anledningar till glädje, hugnad och tröst. Bland dessa intager H. K. H. Kronprinsens höga förening med en allmänt älskad och värderad Furstinna ett högt rum. Må det tillåtas R, och A., att till E. K. M. i underdånighet frambära sin vördnadsfulla och uppriktiga lyckönskan i anledning af denna glädjande och förhoppniagsfulla förening. Måtte Försynen beskydda och välsigna E. K. M:ts dyrbara lefnadsdagar! Och måtte Svenska folket ännu länge få glädja sig åt frukterna af de dygder och de välgerniagar, hvilka E. K. M:ts ädla, för ela deltogande bjerta aldrig tröttnar att utöfva. Då R. och ÅA. nu till E. K. M. i underdånighet frembär försäkringen om dessa alltid lika oföränderliga tänkesätt, förenar R. och Adeln dermed den underdåniga anhållan, att uti E. K. M:is nåd och ynnest städse få vara innesluten. Af H. BH. Herr Erkebiskopen. Stormäktigsta, Allernåligsta Drottning! När E. K. M. tillåtor Presteståndet förklara dess tänkesätt, äro da tecksemheten; för den hulda kärlek, hvarmed E. K. M. omfattade sin ärorike Make, och för den ömma vården om de vaniottade. I E. K. M:is rättvisa saknad af den store Mannen skall E. K. M. erfara en af Försynen beskärd lättnad, då Hans och E. K. M:ts Ått fortplantas till de förenade Rikenas framgena trygghet. Värdes tillåta, att Prestestindet får anse sig omfattadt af E. K. M:ts nådiga ynnest., Af Borgareståndets Talman. Allernådigsta Drottning! Borgsreståndet uppfyiler en kär och dyrbar pligt, då det inför E. M. förnyar uttrycken af den unaderdåniga vördnad och tilgifvenhet, som E. M. alltid med nådigt välbehag från detta Riksstånd emottagit. Minnet af försvunna dagar, då E. M. med den huldaste omvårdnad förskönsde den store Konungs lefnad, som i folkets kärlek sökte och vann sin skönaste belöning, har för E. M. förljufvats vid åsynen af den husliga lycka, som Försynen skänkt den äldste af E. M:ts älskade Sonsöner. Omgifven af de uppfylida pligternas och de ädla hågkomsternas sköna bilder, omhuldad af den barnsliga kärlekens band och helsad af Brödrafolkens väl signelser, ser E. M. i stt lugn, som sällan ostördt hvilar kring thronens höjder, sin lefnads afton molnfri sänka sig. För denna utaf E. M. så högt förtjenta lyckas fortfarande intill lifvets yttersta gräns förenar sig äfven Borgareståndet i varma välöntkningar, anhållande att i E. M:ts nåd och ynnest städse få vara inneslutet.n Af Bondeståndets Talman. (Meddeladt i lördagens blad.) Till D. E. H, Kronprinsen och Kronprinsessan. Af Landtmarskalken: . Högborne Furste, Sveriges och Norriges Kronprins! Högborna Furstinna! Sveriges och Norriges Kronprinsessa ! Då vid början af ett nytt riksmöte Ridderskapet och Adein till Deras Kongl. Högheter frambär uttrycken af sin underdåniga vördned och tillgifvenhet, anhåller R. och A. tillika i underdånighet, att dermed få förena sin uppriktiga och innerliga lyckön skan i anledning af DD. KK. HH:s nyligen firade höga förmälning. Måtte Försynen i rikaste mått skänka välsignelse åt denna dyra förening, som innebär löftet om framtida sällhet och lycka, och som derföre väckt den lifligaste glädje, de skönaste förhoppningar i hvarje undersätes hjerta. Högborne Furste! Ridderskapet och Adeln har med uppriktigaste erkänsla erferit, huruledes E. K. IH. med varmt deltsgande omfattar alt som kan lända till fåderneslandets sanna väl. E. K. H. lättar derigenom vår älskade Konungs mödor och omsorger, och på samma gång som E. K. H. förvärfvar ökade anspråk på folkets orubbliga kärlek och tillgifvenhet, hvilka känslor äro oskiljaktigt fästade vid det dyrbara namn FE. K. H. bär, bereder ock E. EK. H. åt sig sjelf den skönaste belöningen i medvetandet ai väl uppfylida pligter. Ridderskapet och Adeln, som inför DD. KK. HH. vördnadsfullt nedlägger uttrycken af dessa sina uppriktiga tänkesätt, anhåller tillika i underdånighet, att uti DD. KK. HH:s nåd och ynnest städse få vara inneslutet.n Af Erkebiskop en: Högborne Furste, nådigste Kronprins! Eders Kongl. Höghet värdes emottsga Presteståndets vördnadsbetygelse för vården om rikeis högsta bildningsanstalter. E. K. H. känner dem at egen lycklig erfarenhet. Mannen har ock vunnit belöningen för ynslingens idrotier, då E. K. H. förenats med den älskvärda makan ofter sitt eget lyckliga val. Under pligternes utöfning och bjertats fröjder skall E. K. H. gå beredd till mötes sina vigtiga framtida öden, dem Gud i sin godhet göre lyckosamma! Högborna Furstinna, nådigsta Kronprinsessa! Till Oraniska husets anborna egenskaper har E. K. H. lagt den sorgfälligaste bildnings vården, och blifvit dyrbar för tvenne älskande folk. Jublet vid E. K. H:s ankomst till sitt nya fädernesland var icke en öfvergåenda hänförelse, men ett uttryck af det fasta förtroendet och sälihetens väntan. Ipförlifvad med vårt älskade Konungabus skall E. K. H. erfara samma kärlek, som fäster o:s vid detsamma, och Makan och Modren vinna städse ökad rättighet till vördnaden och tillgifvenheten. Höga Furstepar! Hvile välsignelse öfver Edra cagar! Så bedje vi i templet, i enrummet, och nu i palatset. Om DD. KK. HH:s ynnest vågar det tillgifna