Aftonbladet – 27 november 1850, sida 1

KRUTTORNET I SAN-SPIMITO I VENEDIG, BERÄTTELSE AF G. NIERITZ. IL På ångfartyget ifrån Triest till Venedig befann sig en dag i Mars månad 1848 en ung österrikisk militär af högre grad. Af det fina klädet i hans uniform, äfvensom af hela hans yttre bållning såg man genast att han var en yngling af bildning och utom solden måste ega medel för en fashionable elegans. Redan igenom hufvudbetäckningens skärm skiljer sig österrikiske krigaren till det yttre ifrån den nordtyske och i synnerhet den preussiske. Uader det att hos den sednare skygget sänker sig djupt ned öfver ögonen, bildar det hos den förre en med tsackoen eller mössan rak och spetsig vinkel. Under en sådan uppåtstående skärm blickar ett ovalt, gladt, godmodigt ansigte !efnadsfriskt och naift, då deremot under det sänkta skygget tronar ett långt, allvarligt och stolt. Med allt skäl kan man ock kalla en ung österrikisk krigare för Tysklands gascognare, emedan hans lynne står i fullkomlig h:rmoni med hela hans utseende. Som en sådan betecknade sig ock bemälde unge man, af besättningen på ångfartyget kallad herr B:ehmair. Med bänderna korsade öfver ryggen vandrade han upp och ned på däck, här och der framträdande till särskilda grupper af resande och blandande sig i deras samtal, utan att gifva akt på de korta, spetsiga, äfven sårande anmärkningar, som gjordes rundtomkring honom. Isynnerhet frånstötende och förnärmande visade sig några italienare, som, fördjupade i ett halfhögt politiskt samtal, sutto i närheten af den värmande skorstener. Lemna dessa signori Carbonari i fred, herr Bachmair,, varnade en tysk matros, De äro i stånd begagna första bästa tillfälle att obemärkt kasta er öfver bord. Har niicke märkt