Aftonbladet – 27 november 1850, sida 1

änna eller gifva akt på den hotande faran, i ullt förlitande på deras öfvermakt och den itaienska fegheten. Med ungdomligt lättsinne delade den unge .adetten Bachmair sina förmäns sorglöshet. inkommen till Venedig använde ban första lagarne, att beskåda den gamlaj märkvärdiga istadens särskilda delar och egendomliga sköneter, och som han med lätthet talade italienka och hade mörkt hår, så ansåg man den inge, glade krigaren för en landsman. Har du ännu inte varit på spektaklet och ett vår primadonna? frågade en dag en Bachnairs kamrat och kadett vid samma regimente. Hon har nyss återkommit ifrån Triest, heter Miranda Mirandolini, spelar och sjunger förjusande, är bänförande skön, men bevakas med Argus-ögon af sin älskare, skådespelaren Ne;retti, hvilken äfven på scenen agerar hennes UuUskare.n Med högt skratt inföll Bachmeir: Huru? Miranda aktris — och jag tog henne minst för en hertiginna! Negretti aktör, och cke en nobile af det höga rådet? Hm! derför nar jag hittills förskonats ifrån någon Bravos lolkstygn. Skönt! Jeg går redan i afton på spektaklet, för att göra min sköna på ingfartyget min skyldiga uppvaktning. Dertill vill ag afbida den tidpunkt, då signor Negretti är sysselsatt på scenen och Miranda derifrån afrädt.y Teaterstyeket för dagen syntes egentligen valdt för en politisk katastrof, elier åtminstone örsedt med sådana extemporerade anspelninvar, syftande på Italiens frihet och Österrikes förtryck, som af italienska publiken skulle uppavas med dundrande bifall och hånande löje. Då nu Bachmeir vid en mellanakt lemnade oarterren, sade hans kamrat: Se, Bacbmeir, huru venetianerne i dag åter ;pptagit sin gamla, snygga vana, att ifrån ogerna spotta ned på parterren. Hvad som iförene betecknade de höga Nobilis i logerna örakt emot pöbeln på parterren, gäller i dag )ss österrikare. Äkta italienskt! likt vanmäkliga barn, som dermed utirycka gin vrede.