Aftonbladet – 27 november 1850, sida 1

derpå några inledaude ackorder och började sedan sjunga med en ren, om än icke konstmessig tenorstämma: Kom sköna flicka! vill du dansa, Med mig vid polkans glada toner ? Melodien till denna text är den kända polkadansens och rätt intagande; hvarföre ock åhörarne af qvinliga könet med begärlighet lyssnade till sång och spel. Negretti deremot sade högt till sin granne, en italienare: Jag tycker mig höra en åsna skria, eller en tupp gala. Säg mig, kan det redan vara morgon ?p Obekymrad sjöng Bachmair vidare: Här är min bend; ja, jag vill dansa Med dig. vid polkans sköna toner. Hör upp! hör upp!) Jjöd det nu hotande från italienarens skäggiga läppar. Er musik klingar falsk och sårar våra Öron. Ni har rätt, signorle svarade kadetten. Jag ser att instrumentet är italienskt och derföre klingar det så högst missljudande., På så spändt sätt voro redan då de två nationerna stämda emot hvarandra. HL. Den unge Bachmair var son till en rik köprean i Grätz an der Muhr i BSteyermark och skulle nu, efter tre månaders permission, återvända till sitt regimente, som under tiden blifvit förlagdt i Venedig. Ehuru han af fadren blifvit försedd med rekommendationsbref till Venedigs förnämsta handelshus, så föresatte sig dock ynglingen att blott i nödfall begagna dem, emedan italienarnes stämning emot österrikarne redan var nära fiendtlig. Ty sedan fransmännen för några veckor eedan fördrifvit sin konung Ludvig Filip och åter proklamerat republik, var hela Italien antändt af revolutionsbranden och afbidade med trängtan första ögonblicket att afskudda sig hvarje frem mande och friheten inskränkande välde. Alla tecken tillkännazåfvo, ati den öfverallt under askan glim mande elden snart skulle uppblossa i ljus flamma. Blott österrikiska befälhafvarne i Lombardiskt-Venetianska konungariket syntes icke