Aftonbladet – 27 november 1850, sida 1

vartskäggens rullande ögon och hotande grin så ofta ni kommit dem närmare? Bahl svarade den unge gascognaren leende; idel macaroni! Invändigt tomt och utan kraft. Om man ibland dem afsköt en oladdad pistol, skulle de darrande flykta som sparfvar från ett körebärsträd. Men vet du, Matteo, om damen, som sitter jemte den unge italienaren med korpsvarta polisongerna, är ung och vacker ? Vore hon det, svarade Matteo, så hade hon säkert icke sitt ansigte så tätt beslöjadt. Sköna varor ställer man nu för tiden bakom spegelklara fönster och icke inom stängda luckor. Matteo nedsänkte nu en slagpyts i hafvet, ippdrog den fyld, öfverspolade fördäcket med vatten och började operera med svabeln. — igenom denna manöver såg Bachmair sig förinlåten tänka på återtåg, men riktade det dock få, att han kom i närheten af den beslöjade damen. Vanligen går ångfartyget om aftonen ifrån Triest och, om vinden icke är alltför vidrig, landar efter 42 timmar i Venedig, så att mar sofvande kan göra bela öfverfarten, om man icke föredrager att vakande tillbringa en natt på det öppna, underbart sköna hafvet. Det sednare gjorde denna gång största delen af passagerarne. Då månen nu, som Cythere fordom, uppsteg ur hafvet och öfversådde dess vågor med silfvergnistor, vände Bichmair sig med utrop af okonstlad fört usnipg till den hbeslöjade damen: O, signora, se huru skönt ! Den unge, knappt 19-årige kadettens list lyckades så vida, att damen lyftade sin slöja och visade ett ansigte, hvilket, som ungt och utmärkt skönt, helt och hållet vederlade Matteos påstående. Nu uppstod genast hos Bachmair tanken att han ännu ofia finge se månen uppgå, men deremot icke så lätt åter ett så förtjusande ansigte, som det jemte honom befintliga, hvarföre han ock qvarstod, orörligt försänkt i dess åskådande. Plötsligt uppsprang nu en af de jemte den sköna sittande italie